Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Pierre de Ronsard och lagen om materiens konstans. Av Knut Lundmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F i er r e de Ronsard och lagen om materiens konstans
f. Kr.) och bevarad till oss i Titus Lucretius
Carus’ (f. omkr. 98 1. 95, d. omkr. 55 f. Kr.)
storslagna lärodikt: De rerum natura.
En kort livslängd fick den av Aristarkos
från Samos (florerade omkr. 285 f. Kr.)
(»Antikens Kopernikus») framställda läran
om solen som den centrala kroppen i
världsalltet och jorden gående i »en sned
cirkel» omkring solen. Aristarkos hade
åtminstone en lärjunge, Seleukos,
»Babylo-niern», (verksam omkr. 150 (?) f. Kr.), som
utbredde lärofaderns ideer mot öster. De
blevo med tiden också omhändertagna i
Indien och till och med reflekterade
tillbaka mot Västerlandet.
Den världsuppfattning som blev den
slutgiltigt antagna och som konkurrerade
ut de tvenne andra är den som grundlades
främst av Eudoxos (f. 408, d. omkr. 355 f.
Kr.) och Aristoteles (f. 384, d. 322—321
f. Kr.) och som till sist kodifierades av
Klaudios Ptolemaios (florerade omkr. 140
e. Kr.) i hans Almagest. Jorden ansågs vara
den centrala kroppen, evigt vilande i
världsalltets centrum. Omkring vår jord
kretsade de sju planeterna Merkurius,
Venus, Mars, Jupiter och Saturnus samt
Månen och Solen, som även ansågos vara
planeter. Allra ytterst befunno sig
»fixstjärnorna», fästade på en sfär. Denna
ptolemeiska åskådning kom att bestå
fram till 1600-talets början.1
Det är tydligt att denna värld tänktes
såsom rent statisk. Himlakropparna
ändrade sig icke under tidsåldrarnas lopp.
Ptolemaios, till exempel, benämner dem
»de evigt blivande tingen». I varje fall var
det näppeligen för ptolemaikerna något
problem av intresse om dessa
himlakroppar ändrades eller ej.
Om än vid övergången till den nyare
tiden vissa ansatser finnas till föreställningar
om himlakropparna såsom föränderliga,
1 Om den antika utvecklingen se min bok Nya
Himlar samt den år 1935 utgivna boken Från
Kaos till Kosmos.
så är det dock klart att man i allmänhet
trodde både på oföränderligheten och på
världsalltets oföränderliga innehåll.
Ett intressant uttryck för denna
åskådning och ett säkerligen mycket originellt
sådant har man i en liten bok av 1517,
författad av biskopen Johannes i Middelburg.
Denna bok är riktad mot ockrarna och
vill klargöra ockerräntans inneboende
farliga tendens att genom sin orimliga storlek
kunna förstöra kapitalet med tiden. För
att illustrera denna sin tes använder sig
biskopen av då gängse uppfattningar om
universums storlek och beräknar antalet
atomer i detta. Utgångspunkten, d. v. s.
antagandet om atomernas storlek, måste
givetvis vara mycket osäker. Det tal som
sålunda erhålles för universums
atominnehåll är sextiosexsiffrigt.
I våra dagar har den berömde
astronomen Sir Arthur Eddington beräknat
universums atomtal och kommer därvid till
ett sjuttioniosiffrigt tal. Givetvis är det här
fråga om en kolossal differens mellan
medeltidsbiskopens atomantal och Eddingtons;
men ingenting annat är att vänta, främst
på grund av den ständiga ökningen under
nyare tiden av vår kunskap om det kända
universums storlek. Det synes emellertid
märkligt att biskopen erhåller ett så pass
högt tal för världsalltets antal atomer som
ett sextiosexsiffrigt. Det allra märkligaste
i detta sammanhang är onekligen att biskop
Johannes kommer till en bestämd siffra
för antalet atomer. I detta kan man ju se
ett uttryck för tanken om materiens
konstans.
I skönlitteraturen har denna tanke väl
näppeligen tidigare blivit uttalad så
pregnant som i Ronsards dikt Mot skövlame av
Gastines skogar, som upptager större delen
av Elegie XXIII. Denna dikt är även av
betydande intresse i ett helt annat
sammanhang, därför att den kan sägas vara en av
de första storslagna uttrycken för
naturskyddstanken. Den ger även ett betagande
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
