Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om Colette. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Ahlenius
Mycket uppskattad i Frankrike är »Le
blé en her be» (1923), historien om två
sex-tonåriga ungdomar, en yngling och en
flicka ur bourgeoisien, som under en
sommarvistelse vid havskusten leva i ett slags
kärlekens oskuldstillstånd, omedvetna om
arten av de känslor som knyta dem
samman. En mogen kvinna inviger ynglingen
i den fysiska kärlekens mysterier och
överger honom sedan. Med äktkvinnlig
intuition fattar den unga flickan genast vad som
skett, och väckt till erotiskt medvetande
hänger hon sig med fullkomlig naturlighet
åt den unge mannen — av rädsla att mista
honom, men också av ett slags halvt
moderlig ömhet inför hans upprivenhet.
Hänförda franska kritici ha utnämnt romanen
till en modern motsvarighet till den antika
romanen om »Daphnis och Chloë», men för
nordiska läsare är väl den sockrade
sensualismen inte riktigt smaklig — även om
man ännu en gång måste skänka sin
beundran åt Colettes högt uppdrivna
stilkonst, hennes egenskaper som
impressionistisk landskaps- och marinmålare,
hennes fulländade takt vid behandlingen av
ett ömtåligt ämne och hennes aldrig
svikande suveränitet i tolkningen av specifikt
kvinnlig sensibilitet och kvinnligt skärpta
och förfinade instinkter.
Bland Colettes romaner är det ytterligare
två — från 1930-talet — som förtjäna
uppmärksammas. »Duo» (1934), som René
Lalou sätter högst bland hennes romaner,
är en äktenskapshistoria, där makarna
länge varit förenade i en fulltonig och
harmonisk gemenskap, tills Michel en dag
upptäcker, att Alice varit honom otrogen under
den tid han varit bortrest. Hon låter
honom först förstå, att det närmast varit ett
svek mot deras vänskap: hon har varit
ensam och övergiven, har känt behov efter
en människa, en vän. Men inför mannens
fåvitska klagan, att han lättare kunnat
överse med en otrohet av rent erotiska
motiv, erkänner hustrun, att det är just ett
sådant trohetsbrott hon begått. Hon har
inte haft någon verklig känsla för den andre
— det hela har varit ett snabbt förflyktigat
sinnesrus, och därom vittna med all
tydlighet de brev hon försummat att förstöra.
Men Michel har ohyggligt bedragit sig själv:
ett svek mot de gemensamma sensuella
minnena slår ännu djupare sår än ett svek
mot känslan — 1’amour passion är
ömtåligare, mer sårbar än 1’amour tendresse, och
utan att låta märka något går Michel ner
mot floden och ordnar det så, att hans
försvinnande ter sig som en olyckshändelse
och hans hustru kan få ut livförsäkringen.
Romanen utspelas huvudsakligen i en
dialog, där varje replik vibrerar och gnistrar
av liv — och i det sammanhanget kan man
erinra om, att Colette med stor framgång
omarbetat flera av sina verk för scenen,
själv uppträtt i några av huvudrollerna och
under en lång följd av år verkat som
teaterkritiker — och självmordet kommer här
verkligen som den fullt naturliga och
logiska konsekvensen av
händelseutvecklingen. Mindre betydande är
fortsättningsromanen »Le Toutounier» (1939), där Alice
som nybliven änka flyttat samman med
sina båda systrar, blott för att se dem
hemfalla åt liknande kvinnliga svagheter som
hon själv. Frihetsbegäret har i dessa senare
romaner knappast längre någon röst, utan
hela intresset koncentrerar sig kring
kvinnonaturens eviga träldom under hjärtats
och sinnenas oberäkneligt skiftande
impulser. Colettes kunskaper på det området
förefalla outtömliga och betinga jämte de
artistiska kvaliteterna både hennes
storhet och hennes begränsning som
kvinnoskildrare. Någon fullt fristående och
plastisk, alltigenom levande gestaltad
manlig figur står däremot knappast att uppdriva
i hennes författarskap.
Ett stort antal böcker inom Colettes
väldiga produktion faller utanför alla
skönlitterära kategorier. Det är de öppet
självbiografiska eller självavklädande skrifter,
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
