Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Revolutionens symboler i rättshistoriens belysning. Frihetsträd — hatt och mössa — blodsfana. Av Ernst Pfleging
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst P f I e g i n g
trängda fjärde ståndet, proletariatet, som
med övertagandet av den röda fanan i själva
verket vädjade till den »goda gamla rätten»,
till den gudomliga rättvisan.
Revolutionsterrorn gick inte i den röda fanans utan i
trikolorens tecken. Det är det religiöst
utopiska inslaget som slutligen i
motsättning till den revolutionära trikoloren gjorde
den röda fanan till arbetarinternationalens
tecken. År 1848 slog den röda fanan igenom
som proletärernas fälttecken i Frankrike
och överallt annars i Europa; Louis Blancs
bemödanden att som minne av den gamla
oriflamme upphöja den röda fanan till fransk
nationalflagga strandade dock. Därigenom
blev den röda fanan nu slutgiltigt
socialistisk partifana i oppositionsställning till
nationalstatens flagga. Då
arbetarinterna-tionalen år 1889 genom ett officiellt beslut
gjorde den röda fanan till sitt vårdtecken,
konstaterade den därmed blott ett sedan
länge faktiskt bestående förhållande. Till
Skandinavien kom den röda fanan först
mycket sent från Tyskland och Frankrike.
I Danmark visade sig den röda
socialistfanan för första gången år 1872, medan
den första röda fanan i Sverige
(Stockholms trävaruarbetares fana) inte kan
påvisas före år 1883.
* *
*
»Revolutions»-symbolerna ha framgått ur
uråldriga rättssymboler och gudaattribut.
Burna av människohänder förblevo de dock
städse vittnesbörd om Guds suveränitet.
Det finns ingen enda av dessa symboler som
är av rent världsligt ursprung, det finns
framför allt ingen symbol för revolutionen
såsom sådan. Den i suveränitetstecknen
inneboende rent sakliga betydelsen förblev
densamma, »instrumenta» gingo från de
gamla privilegieinnehavarnas hand över i
de nya maktägandes besittning. Men
därigenom förblev också den helt
orevolutionära idén om Guds suveränitet förbunden
med symbolerna och verkade även under den
nya ordningen vidare. Den sociala
revolutionen tog ofta karaktären av en vädjan till
den högste av alla lagstiftare, Appeal to
Heaven! Sagan om rättvisans och
jämlikhetens gyllene tidsålder i mänsklighetens
barndom förband sig med den messianska
utopien, med förbidan på den sista striden,
med förhoppningen på den goda gamla
rättens återkomst, på den sociala rättvisans
tusenåriga rike. Proudhon kallade den röda
fanan all mänsklighetens fana, baneret för
den sista av alla revolutioner. Förelöpare
till sådana tankar voro de sibylünska
böckerna, Vergilius, Dante och Joakim från
Floris. Med revolutionens symboler
förband sig idén om allmänna, oförytterliga,
ur gudomlig bestämmelse framgångna
mänskliga rättigheter. Trots det missbruk
som i våra dagar av bloddrypande tyranner
bedrives med det röda baneret, trots det
därvid uppenbara cyniska föraktet för
människorätten, förbinder majoriteten inom
den demokratiska arbetarrörelsen ännu i
dag med den triumf de hoppas på för den
röda socialistfanan förväntan på ett den
sociala rättvisans rike, på en värld där de
mänskliga rättigheterna skola respekteras
mera än fallet är i vår tid. Denna
tankegång kommer mycket tydligt till uttryck i
den franska arbetarrörelsens sång till den
röda fanan:
Un jour sa flamme triomphale
luira sur un monde meilleur.
444
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0492.html
