Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tolfte häftet
- Revolutionens symboler i rättshistoriens belysning. Frihetsträd — hatt och mössa — blodsfana. Av Ernst Pfleging
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Revolutionens sy mb o I er i rättshistoriens belysning
kan man här iakttaga antikens kvarlevande
ännu i nyare tidens första revolutionära
rörelser.
* *
*
En särställning bland de revolutionära
symbolerna intager den röda fanan. Den
har under förloppet av en sekellång historia
genomlupit ungefär samma
utvecklingsstadier som frihetsträdet och den frygiska
mössan. Röd är fanan av blod och eld, livets
färg men också dödens, skönhetens och
kärlekens, såväl som falskhetens och
djävulens och enligt antik uppfattning i alldeles
särskild grad Guds egen färg. Ur den
röda färgens helighet får man förklaringen
till att den gammalorientaliska sol- och
himmelsgudens stjärnemantel, från vilken
senare den kejserliga purpurmanteln
framgår, nästan alltid avbildas som röd och inte
som man skulle tro i blå färg. Röda fanor
uppträda redan mycket tidigt, i den gamla
orienten, framför allt i Iran, i Främre Asien,
i diadokernas tid, men också hos germaner,
kelter och nordbor. Olaus Magnus berättar
om lapparna att de dyrkade en röd fana som
fetisch. I Rom växte kring de röda »vexilla»
en utbredd fankult. Vid krigsfara och
»tu-multus» hissades en röd flagga på den
romerska borgen. Den röda fanan i egenskap
av rättssymbol går likaledes tillbaka till
romerska riket. Hos germaner och angelsaxare
var krigsfanan en i rött eller guld lysande
vimpel på lansen (gundfana), detsamma
gäller för Centralasiens turkiska folk, ännu
idag är den turkiska fanan en röd duk med
halvmånen i mitten, varom det moderna
Turkiets nationalskald Ziya Gökalp sjunger
att Guds namn står skrivet på den (Osman
Ghazi kurultayda, i diktsamlingen »Kyzyl
Elma»), Katolska kyrkan övertog det röda
romerska vexillum som triumffana i
sammanhang med den symboliska korsstaven.
Under korstågen insattes korset i den röda
fanan, ännu i dag vittna Danmarks och
Amerikansk revolutionsflagga
med frihetsträd. 1775.
Schweiz’ flaggor därom. Även den berömda
oriflamme, de franska kungarnas gyllene
stridsfana, var ursprungligen ett enkelt rött
baner. Under de medeltida kejsarna var den
röda fanan framför allt räössymbol. Den
röda fanan som kejsaren använde vid
vasall-förläningar ha vi redan nämnt. I tyska och
franska medeltiden höllos domstolarnas
rådplägningar ofta under en röd fana, då
marknaden öppnades hissades en röd fana, men
också vid vådeld eller krigsfara och vid
resningar gick den röda fanan i höjden på
rådhuset som tecken på undantagstillstånd.
Den symboliserade rättsordningens
ikraftträdande. Härtill kommer att man också till
sjöss ända sedan forntiden för att ge signal
till stridens början hissade den s. k.
»phoini-kis» eller som den längre fram kallades
»blodsfanan» (the Bloody Colours). På denna
väg blev den röda fanan likaledes ett tecken
på myteri och sjöröveri. I Frankrike
uppträdde under den stora revolutionen den
röda fanan för första gången i samband
med oroligheterna på Champs de Mars 1791
som ståndrättens tecken, upphängd i ett
fönster på Hotel de Ville. Den var till en början
ren överhetssymbol, om man så vill, ett
uttryck för kontrarevolutionen. Ett år senare
bemäktigade sig revolutionära grupper det
röda baneret och höjde det som
folksuveränitetens vårdtecken under devisen: folkets
undantagstillstånd mot kungadömets revolt!
Betecknande nog var det framför allt
representanterna för det i revolutionen undan-
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:11:39 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1948/0491.html
