Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Två dikter. Av Bengt Anderberg. Drömmen. Orden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(det blåa omkring dem var bottenlöst och djuplöst);
de har sjunkit, allt är utplånat.
Himlens länder har gått under.
Och här går jag med mina ord. Går inte under,
finns alltjämt. Med mina ord, med mina ord ...
De utländska kusterna med blåa båtar
vaggar och vaggar i det långt borta,
skymningen dricker stjärnornas vatten,
stjärnorna suger upp skymningens vatten;
men sträcker jag ut handen så viker allt undan,
sträcker jag ut handen så får jag bara tag i ord.
De blåa båtarna ligger vid horisonten,
stilla, lätta, med slappa segel.
Ligger med hakan i handen,
spejar med tomma ankarklys bort i det mjuka,
tomma, rena. Kvällen bygger utan ansträngning
sitt katedralsystem av tystnad och tomhet.
Orden är en flugsvärm omkring mitt huvud,
orden krälar över mina läppar.
Stor är mitt ansiktes sötma,
stor är min hjärnas sötma. Men drömmen om renhet.
(Viken är gotisk,
ett gotiskt fönster har fallit över stranden.)
Drömmen om ett någonstans att fly från orden.
Som ett hav över havet,
som en himmel under himlen,
djuplöst, bottenlöst, rent och tomt.
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
