Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Volter Kilpi. Av Lauri Viljanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lauri V il j an en
honom in i en kris. Litteraturhistorikerna
har med rätta anmärkt att Davids
livsinställning är ganska indifferent och passiv,
men man har inte i tillräckligt hög grad
fäst sig vid att en dylik spegling av de egna
emotionella erfarenheterna är naturlig för
en ung, av erotisk passion bländad individ.
Varken när denna prosadikt kom ut eller
senare fäste man sig vid något personligt
i de oanat veka tonfall som ingår i Davids
långa samtal med Bathseba — Kilpis
väst-finska, intima och förtätade diktion
framträder effektfullt just i dem. I epilogen
»Belzebubs dröm» låter diktaren sin
oänd-lighetslängtande, inför extas och ångest
lika orädda unga livskänsla vidgas till en
mäktig kosmisk vision.
»Bathseba» har överskuggats av många
andra böcker i vilka förnimmelsen av den
finska jordmånen har haft en mera
omedelbar effekt. Men i sin egen tidlösa kategori
är den otvivelaktigt ett aldrig åldrande
poem om ung kärlek, kraftfullt, inlevt och
andligt förfinat. Redan i detta verk
framträder det prerafaelitiska måleriets säregna
inverkan på Kilpis konstnärliga syn, något
som den charmfulla skildringen av Bathseba
i trädgården visar: »Där växte två höga
grönskande örter som vardera bar en enda
klarröd blomma på en lång stängel, mellan
dem stannade hon och förblev stående med
huvudet lutat mot handen och ögonen ljust
leende.» En liknande prägel av »gotiskt»
skönhetsideal som antyder en genomlevd
artistisk förfining bär även Kilpis andra
ungdomsverk: poemet Parsifal (1901), ett
lyriskt epos om Graals riddare, och Antinous
(1903), en skildring om skönhetssökaren.
Om Kilpi i »Bathseba» hade sökt utlopp
för den första kärlekens upplevelser så gav
han i »Parsifal» och »Antinous» ord åt sina
estetiska kulturupplevelser, erbjöd i två
didaktiska poem något av en själens skola
i konstens värld. »Parsifal» utgör en
bokföring av med djup andakt erfarna
musikaliska sinnesrörelser, »Antinous» åter en
raffinerad tolkning av en
målerisk-plas-tisk livssyn.
Skapandet av det sistnämnda verket var
författaren tvungen att i alltför hög grad
påskynda. En begränsad läsekrets och låga
försäljningssiffror kunde inte erbjuda ett
stöd för ett exklusivt litterärt arbete av
denna art. »Jag hade sprungit slut mina
ekonomiska möjligheter som författare»,
deklarerar Kilpi. Det följde en lång
tystnad. Ty, såsom Kilpi säger så
karakteristiskt, som det inte existerar utrymme för
att skapa dater är det inte ett livsverk att
skriva ihop böcker.
Man har lust att beklaga att Volter Kilpi
vid sidan av sin konstnärliga manifestation
inte mera aktivt gav sina avsikter också en
begreppslig dräkt. Ty hans lilla
aforismsamling Ihmisestä ja elämästä (Om
människan och livet, 1902) gav om något nyckeln
till en förståelse av hans rikt flödande
personlighet. I den framträdde tydligt hans
till ytterlighet drivna individualism, hans
gränslösa andaktsfullhet inför människans
rent individuella utveckling, hans
aristokratiska, fordrande känslomoral samt hans
djupt upplevda föreställning om
människan som en evighetens uppenbarelse och
om evighetsvärdet i varje ögonblick. I
denna volym framträder Kilpi som en av
våra få självständiga tänkare. Omedvetet
var han också i det en föregångare. Till
exempel i de av en djupsinnig universell
känsla uppfyllda aforismerna »Om
åskådandets härlighet» gömmer sig, som det med
rätta har anmärkts, roten till Sillanpääs
egenartade konstnärliga världssyn sådan
den framför allt framträder i hans små
hemlighetsfulla naturbetraktelser.
Efter att tyvärr alltför sällan ha
framträtt i sin egenskap av kritiker och sedan
han år 1905 publicerade en glänsande essä
»Om nutidens konststrävanden» tystnade
Kilpi alltså för en lång tid. Den nyssnämnda
essän är fin de siècles märkliga stora
programförklaring i Finland. Utrymmet er-
462
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
