Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Volter Kilpi. Av Lauri Viljanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Volter K Hj) i
bjuder inte möjlighet att referera den hur
intressant den än vore att jämföra med
exempelvis Heidenstams motsvarande
undersökningar. Bland annat spelar ordet
»germansk» en stor roll i Kilpis
konstnärliga idealism som för övrigt till sitt innehåll
är häpnadsväckande vidsträckt. I sin krets
innesluter den till och med dekadenta
företeelser, allt omfattat med samma eldiga
— jag har lust att säga religiösa — estetiska
hänryckning.
När Volter Kilpi sedan vid tiden för
Finlands självständighetsförklaring
återvände till den litterära parnassen gjorde
han det i egenskap av kärnfull och orädd
kritiker. I sina böcker Kansallista
itsetut-kistelua (Nationell självrannsakan, 1917)
och Tulevaisuuden edessa (Inför framtiden,
1918) hade författaren från sin estetiska
stratosfär sänkt sig ned till en jordisk finsk
vardag. Men det vore fel att säga att hans
innersta livsinställning skulle ha förändrats.
I hans varmhjärtade men utan dagtingan
hamrade kritik av vårt lands kultur kom
den utpräglade individualisten för att inte
säga jordbundna kulturaristokraten
fortfarande i dagen. Endast en oavkortat given
personlig insats är av värde i det kulturella
livet — denna uppfattning genomstrålade
Kilpis skarpa kritik av det inhemska
kulturlivets kommittéanda och traditionellt
konventionella idealism. Motsättningen
mellan finskt och svenskt i Finland, en
motsättning som småningom tillspetsades,
sysselsatte naturligtvis i hög grad Kilpi. Men
han såg inte problemet ur en språkpolitisk
synvinkel utan strävade till en
kulturanalys. Till sin politiska orientering var Kilpi
Tysklandsvän i likhet med vad som
allmänt var fallet bland dåtida finska
konservativa.
Volter Kilpis märkliga come back som
prosadiktare vid en patriarkalisk ålder
hörde som sagt till 30-talets stora litterära
händelser. Sällan har en författare förunnats
samla sin skaparkraft till ett så betydande
livsverk som Kilpi i de episka skildringarna
Alastalon salissa (I Alastalo sal, 1933),
Pitäjän pienem-piä (De små i socknen, 1934)
och Kirkolle (Till kyrkan, 1937).
Under en nära ett halvtannat årtionde
lång ensam och oförtruten kamp förevigade
han sida efter sida ett i en kärnfull ordform
gestaltat liv och en nära upplevd
kulturform. I dessa verk avspeglades Kilpis
aristokratiska beundran av ett
oförglömligt förflutet, av ett gammalt västfinskt
bonde- och sjöfararliv som han genom sina
blodsband var oupplösligt förenad med.
Kilpis hembygd, en säregen
skärgårdsvärld, kom genom dessa episka arbeten att
uppnå en omistlig position i den finska
litteraturens hemlandsskildring. I dem
utvecklade författaren slutgiltigt sitt
väst-finska språk till en över bräddarna
flödande fulltonighet, ett språk som i början av
hans bana, under de av den östfinska
realismen till ytterlighet präglade dagarna,
hade försatt honom i en isolerad ställning,
men som han nu omskapade till en levande
och betydelsefull faktor i finsk
berättarkonst.
Detta till trots är dessa verk allt annat
än »romaner i gammal god stil». Kilpi har
dragit den yttersta konsekvensen av den
korta tidrymdens romanform med dess
inifrån utvidgade och förtätade teknik. I
jätteromanen »I Alastalo sal» skildras hur
en grupp rika bönder, som samtidigt är
skeppsredare, under loppet av några
eftermiddagstimmar planerar ett nytt
skeppsbygge. Kilpi använder till ytterlighet ett
sådant modernt stilmedel som »den inre
monologen». I ett avsnitt skildras
exempelvis vad en av bönderna tänker eller rättare
sagt vad den betraktande konstnären ser
hos denna person när han stiger fram till
piphyllan för att välja ut en pipa. Denna
passus tar åttio sidor i anspråk! Kilpi
bekände i ett brev till undertecknad att han
genom att använda sig av det traditionella
episka tillvägagångssättet inte kunde få
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
