- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
17

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Strindberg, Per Staaff och En dåres försvarstal. Av Hans Lindström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Strindberg och Per Staaff

den starkaste, och möjligt är att hon gör
uppror! Men då q väser jag henne.

Underligt är det! Nu älskar hon mig sedan
jag slagit henne, och med inträdande
manlighet i sexuallifvet–-seconda prima

vera–-synes hon beundra mig! Fru

Grubbe!–-

Siris otrohet, ett rent moraliskt brott, af
afskyvärd natur för dess möjliga följder

–-oäkta barn, syfilis införande, falsk

arfledning och så vidare, skulle naturligtvis

motiveras genom min svaghet!–-

Det är eget att detta angrepp på hanen
retar mest!»

Tre dagar senare är arbetet på
Hemsöborna åter i full gång.

»Kuriösa menniskomekanik! Här sitter
jag nu i mitt goda konkubinat och skrifver
min förträffliga Svenska Skärgårdsroman,
och sofver den starkes och segrarens
berättigade goda sömn i samma rum som min
qvinna!»

Men harmonien är högst tillfällig.
Fortfarande misstänker han »hela världen, ja,
så att Kymendö är obeboeligt för mig!» —
»Min bror — vill söka inbilla mig att Siris
bekännelse skulle vara framkallad af min
svartsjuka — och bönfaller mig bli en
Hjalmar Ekdahl! Snälla enfald!» heter det den
29 augusti. Staaff svarar instämmande:
»Det vore ju mera än meningslöst att
pådikta sig en dylik handling, det är mig
alldeles obegripligt hvad som derigenom
skulle stå att vinna. Jag kan visserligen
möjligtvis tänka mig att en qvinna under
inflytelsen af långvarig psykisk tortyr
(liksom vid den fysiska) plötsligen drar till med

bekännelsen om ett fingeradt brott.––

nog måste man ju antaga att faktum är
konstateradt.»

Den springande punkten i Strindbergs
anklagelser mot hustrun var ju att det var hon,
som för att dölja sitt brott låtit utsprida
rykten om att han skulle vara vansinnig,
och att hon ständigt arbetade på att få
honom internerad. Temat gestaltades redan

i Fadren, och i ett brev av den 3/9 levererar
han en förklaring och ett försvar.

»Jag har varit ovanlig, bizarr, pratat
scheiss i sällskap, ibland skojat med
automater (såsom unge Fåhræus, hvilken jag
lyckades få att tro det jag var tokig, och på
hvilken jag gjorde en djupgående
vivisektion, under det han trodde han fick studera
mig ostördt, då han smög sig in i Grez

—–), varit exalterad, på väg kanske

bli galen, men aldrig varit det.–-

erinra dig att jag af Siri narrats skrifva till
Forssberg att jag trodde mig vara galen.»
(Läkaren Edv. Forssberg var också
medlem i »Klubben»),

I de citerade breven motiverar Strindberg
sina fortsatta efterforskningar med sitt
starka psykologiska intresse; »––—
intressant studera en qvinnosjäl ända in i
småtarmarne» heter det på ett ställe, och
i det senast anförda brevet: »Det
psykologiska intresset uppehåller mig också —

–anmärkningsvärdast det hypnotiska

tillstånd i hvilket brunsten försätter en man
så han varken hör eller ser–-.»
Samma reflexion gör Ryttmästaren i Fadren
inför Laura: »Du kunde hypnotisera mig
vaken så att jag varken såg eller
hörde –-.»

Det sista av »krisbreven» till Staaff är
daterat den 5 september. Den icke
tillfredsställda misstänksamheten motiveras
fortfarande med psykologiskt intresse,
nyfikenhet och önskan att få »tumskrufvar i
reserv», men i första hand är Strindberg
ängslig för att behöva gå löjlig i Sverige genom
att sig själv ovetande uppträda tillsammans
med sin »förra hustrus» älskare. Han har
nämligen beslutat sig för att återvända
hem till hösten och slå sig ner på
Sandhamn, där hans vän Ekbohrn väntar
honom. Men först måste ett problem lösas:

»Den rysliga tomhet som kommer att
uppstå efter qvinna och barn måste genast
fyllas. Derför hjelp mig (är ej någon af
våra unga läkare på barnhuset än? någon

’—Ord och Bild, s8:e årg.

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free