Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - T. S. Eliot. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. S. Eliot
Av Sven Stolp e
N ung svensk filosof och diktare, dr
Paul Lindblom, har i BLM:s
septembernummer 1948 hävdat att »huvudlinjen i
1900-talets filosofi utan alltför våldsam
schemati-sering kan tecknas som en från olika håll
inspirerad kritik av den kunskapsteoretiska
subjektivismen och idealismen». Wienskolan,
den engelska nyrealismen och
uppsalafilosofien blir för detta betraktelsesätt de typiska
moderna tankeriktningarna. Kanske kan detta
sägas. Men bilden blir ofullständig, om man
icke kompletterar den med en antydan om en
rad alldeles motsatta filosofiska strömningar,
som också uppträder i samtiden. Särskilt
från svensk syn- (och kråk-) vinkel har det
under de sista decennierna tett sig som om
metafysiken vore ett övervunnet stadium; en
av filosofiens viktigaste uppgifter vore enligt
gängse svensk filosofisk jargong att utrota de
sista resterna av det metafysiska tänkandet.
Detta är åtminstone en aning ensidigt. Ett
av vår tids mest representativa filosofiska
verk är Samuel Alexanders »Space, Time
and Deity» (1920), den engelska filosofiens
motsvarighet till Bergsons största arbeten.
Alexanders system har definierats som en
naturalistisk, monistisk och evolutionistisk
metafysik. Ännu märkligare är Alfred
North Whiteheads senare tänkande.
White-head, som allmänt gäller som den anglosaxiska
världens största filosofiska begåvning i
modern tid, undervisade i icke mindre än trettio
år i geometri och mekanik och blev först som
femtioåring »reader» i dessa ämnen vid Uni-
103
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
