Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Begravning i Senlis — och i Solna. Ett bidrag till den svenska naivismens historia. Av Lennart Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennart Seth
svensk tradition. När han målar
kvällsljuset bakom furorna kring Solna, då knyter
han inte bara motiviskt an till Karl
Nordströms kärva, svenska fattigdom, som också
han ungefär samtidigt fann uttryck för i
de karga sandbackarna härute. Även det
nationella sinnelaget har de gemensamt. Det
är bara det, att de finner olika ord för det.
I 90-talistens resliga furor vid Solna hör
vi ännu suset från Tivedenskogarnas dova
sorgemusik. Jag tror att Erie Hallströms
hjärta hemligt värmdes av det kärnfriskt
svenska hos Karl Nordström, men de stora
orden passade honom inte så väl. När han
målade sin tallbacke utanför Norrtull, blev
det ungefär lika tafatt, som när Erik
Lindorm bar fram sitt blyga svenska tack till
Erik Axel Karlfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
