Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Begravning i Senlis — och i Solna. Ett bidrag till den svenska naivismens historia. Av Lennart Seth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Begravning i Senlis — och i Solna
»UIriksdalsmästaren.» Omkr. 1880.
skrattade åt hans tavellager, inte minst
Ulriksdals-motivet. Men nog nickade Erie
Hallström i sitt hjärta bifall åt den tavlan!
Där finns utströdda i landskapet detaljer
med promenerande småborgare och lekande
barn, en jägare som går sig att jaga med
hund och bössa, söndagsseglare och ångbåt,
där finns små villor i utsirad snickarglädje,
omgivna av rangliga staket, och Karl
XV:s kapell ligger som ett litet rosenslott
i grönskan. Det är detaljer, av vilka vi
kan träffa på en och annan i hans eget
naivistiska måleri från Stockholm,
Strängnäs eller norrländska byar. Och i
»Ulriks-dalsmästarens» konstlösa berättarteknik
med en avväpnande likgiltighet för
perspektivbestämda storleksförhållanden figurerna
emellan, en något smutsad färg med blått
och grönt som dominanter och en valhänt
men lustigt uttrycksfull beskrivning med
penseln känner vi igen något med naivisten
Erie Hallströms eget uttryckssätt
besläktat. I Ulriksdals-tavlan bildar en mörkgrön
tallbacke, lagd parallellt med bildytan,
bakgrund till husen i mellanplanets ljusare
grönska. Hallström sätter i sitt Solna-motiv
in en liknande mörkgrön tallbacke som
bakgrund till vänster. Gemensamt för de bägge
dukarna är överhuvudtaget denna enkla
ytparallella uppbyggnad. I sina senare
naivistiska saker arbetar Hallström med
rikare, diagonala rörelseriktningar.
Man kanske kan sammanfatta det så, att
Erie Hallström också i en sån här
amatörkonst hittade vad han sökte: en enkel,
svenskt folklig motsvarighet till Henri
Rousseaus romantiska naivism, som nu blivit
aktuell, men som i sin klara bildmässighet
var så typiskt fransk. Och för en ung
konstnär, som ville vara svensk och i stället för
expressionisternas ensidiga inställning på
det dekorativa ville ett ödmjukare,
omedelbarare förhållande till naturen, för honom
var här till en början en väg att följa. Det
kan nog sägas vara betecknande för
skillnaden mellan Hallströms och Linnqvists
naivism, att där Hallström hämtar
impulser från gammal folklig anonym
amatörkonst, där söker sig Linnqvist tillbaks till
mer seriösa traditioner, både inom konsten
och litteraturen. Men också i Erie
Hallströms Solna-motiv finns kanske en fin
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
