Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Oscarisk idyll. Några bilder från hovlivet på Drottningholm, Rosendal och Sofiero under 1880-talet. Av August Stjernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscarisk idyll
pratade. Kl. y25 gingo Kronprinsens
ombord på Sköldmön för att återvända till
Stockholm. De skulle till aftonen ut till
Tullgarn igen för att sällskapa med
Herrskapet Reuss, som ännu är kvar. Vi andra
promenerade till Stubbsund, derifrån foro
vi per ångbåt till Nacka, der kaffe dracks i
en glaspaviljong, som ligger ute i vattnet,
ett stycke från stranden. Derefter ville
Kungen slå käglor, och så speltes två
partier i en af kägelbanorna. Kl. y2 7 vidare
med ångbåt till Tegelviken, och derifrån
med Sköldmön hem.
Onsdag den 14 juli
På kvällen efter théet kom Kungen helt
oförmodadt och tog Västfelt1 och mig under
armen och förde oss med sig ut i
trädgården, der han började tala om politik och
om Norska frågan, något högst ovanligt,
som Västfelt sedan sade, ty han brukar
högst sällan tala derom. Nu hade det stått
en artikel i Göteborgs-Posten, som
redogjorde för gången af frågan, och Kungen
var rätt belåten med innehållet deraf.
Han talte om Ståthållarfrågan och en
beskyllning, som blifvit riktad mot honom
i tidningarna, att den frågan hade gått
igenom, sedan han blef kung, medan den
blef afvisad af Carl XV. Förhållandet var,
att frågan väl varit före under Carl XV,
men då hade Norrmännen sökt få den
afgjord i Norskt statsråd, och det hade
blifvit afvisadt. Sedan gingo de in på, att
den behandlades i sammansatt statsråd,
och efter det medgifvandet ansåg han inga
formella skäl hindra dess afgörande. Hvad
saken beträffade, ansåg han rättigheten
att tillsätta Ståthållare i Norge, hvilken
rätt aldrig kom i fråga att begagnas,
gerna kunna upphäfvas, då det skedde
genom gemensam öfverenskommelse af
båda statsråden, således ej endast på
Norrmännens eget beslut.
Vidare talte han något om de
diplomatiska ärendenas behandling och förklarade,
Konung Oscar och drottning
Sophia.
att det ej kom i fråga, att Norrmännen
skulle få afgöra den saken på egen hand,
genom ensidig ändring i sin grundlag,
utan om de ej gingo in på, att det först
beslöts ett gemensamt stadgande, der det
stod, att Utrikesministern skulle vara
svensk, kunde det ej blifva något af med
saken.
För öfrigt kom han åter in på den gamla
frågan, om huru Sverdrup hade kommit
till styret och om det absoluta vetot, och
framhöll, att detta faktiskt blifvit erkändt
af Norska stortinget genom tillvägagåendet
vid Statsrådsfrågans afgörande. Det hade
gått till så, att då han kallade Sverdrup
till sig, hade han uppställt såsom villkor,
att Statsrådsfrågan skulle ånyo i vanlig
1 Torde ha varit Gerhard W., livmedicus 1867
—76 hos drottning Josefina och sedan hos
drottning Sofia.
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
