Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Oscarisk idyll. Några bilder från hovlivet på Drottningholm, Rosendal och Sofiero under 1880-talet. Av August Stjernstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
August Stjernstedt
ordning behandlas i stortinget; således
stortingets förra beslut ej anses giltigt, att
stortinget på ny motion skulle besluta om saken,
att derom skulle i vanlig ordning skrifvas
till regeringen, och derefter följa
Regeringens sanktion på Stortingets beslut.
Således skulle Regeringens vägran att
sanktionera Stortingets förra beslut fortvarande
gälla, hvarigenom faktiskt vore erkändt,
att vetot existerade. Häri har han
otvifvelaktigt rätt, ehuru det förhållandet ej blifvit
tillräckligt beaktadt.
Att venstern i Norge dermed gjort ett
medgifvande lär ej kunna nekas, och att
så var, syntes bäst af att Björnson vid det
tillfället blef högst förbittrad öfver
Sverdrups tillvägagående och förklarade, att
venstern svikit sin sak.
Fredag den 16 juli
Efter frukosten ville Drottningen tala
vid mig, och vi gingo ut i trädgården; det
var för att bedja mig följa Prins Eugen till
Upsala i höst.–– För öfrigt talade
Drottningen om Prins Eugen och uttryckte
sin förhoppning, att han hade något
modererat sina något radikala åsigter. Det tror
jag också han gjort, fast kanske ej så
mycket, som Drottningen föreställer sig.
Hon talte också om hans resa till Paris och
hans önskan att utbilda sig till målare och
om de olika planerna för hans vistelse der
ute. Resan skulle ske i början af nästa år.
–Så kom Prins Eugen, och vi språkade
litet sedan om planerna till hösten. Kl.
y2 ii kom Georges Rosen, som skulle tala
med Prinsen.–-—
Måndag den ig juli
I kväll resa till Sofiero. Kungen äter
middag i Stockholm. Drottningen här ute.
Tisdag den 20 juli
Resan lyckligen fullbordad. Här är
magnifikt vackert. Kungen är synnerligeu för-
tjust att vara här, och straxt efter
framkomsten fingo vi gå igenom alla rummen
på slottet och se, huru de sågo ut. Derefter
ville Kungen ner till orangerierna för att
se på dem. Under tiden hade Drottningen,
som jag tror är lika glad som Kungen att
vara här, börjat att ordna i ett par små
rum vid verandan, som skulle vara att
sitta i efter middagarna ibland. Prins Eugen
och jag fingo order att hjelpa henne, och
så började vi att flytta och bära stolar och
bord. Rummen voro förut avsedda till
gästrum; nu skulle de möblerna bort, och
Prinsen och jag skickades in i våningen
för att här och der söka ut några
öfverflödiga saker, som kunde flyttas ut.
Drottningen var riktigt barnsligt road af att få
rummen i ordning, och efter en stund blefvo
de också rätt bra.
Drottningen är så vänlig och okonstlad,
och jag tycker allt mera om henne; vid
jemnt och gladt lynne är hon alltid––
och kan ibland vara riktigt intagande, då
hon talar till en. Hon har då något så godt
och vackert i blicken. Och hvad som är
sagdt och ännu säges om hennes ensidighet
och inskränkta vyer och andra dumheter,
man får höra, är synnerligen orättvist.
Hon är tvärtom ganska, till och med
ovanligt fördomsfri. Hon har mycket
bestämda åsigter, tror jag, och vet, hvad hon
vill; men hon är ändå ganska tolerant mot
olika tänkande; det har jag många gången
märkt. Och hennes sätt mot sin omgifning
är mycket vänligt och alldeles fritt från
allt slags förnämitet.
Jag minns efter middagen på Rosendal
under lantbruksmötet, hade Drottningen
en stund efter middagen tagit avsked af
gästerna och gått in till sig. Sedan sutto
gästerna qvar en stund, och Kungen
språkade med dem, och det röktes. Vid x/2
9-tiden gingo alla. »Hvad skall vi nu göra, jag
tror, vi spela käglor litet», sade Kungen
då, »vi gå och klä om oss, och så samlas vi
vid kägelspelet.»–-sedan hemtade
316
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
