Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Frances Hodgkins — ett unikt livsverk inom engelskt måleri. Av Geoffrey Gorer. Övers. av Carl L. Bruun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geoffrey Görer
statspension av parlamentet. Få engelska
konstnärer eller konsthistoriker av i dag
ifrågasätta hennes rätt till en framstående
plats i vad som fortfarande kallas
»modern» konst.
De första femtio åren av hennes liv
kunna behandlas mycket kortfattat. Hon
föddes på Nya Zeeland som dotter till cn
akvarellist med lokal berömmelse. Under
de första åren av vårt århundrade kom hon
till Europa och slog sig ned i Paris. Där
gick hon på en av de franska konstskolorna
och undervisade själv under tre år före
1914. Hon målade — och lärde andra att
måla — vagt impressionistiska genrebilder:
figurer på kaféer, gatubilder, vackra
landskap. Om man ser tillbaka kan man i de
få verk från denna tid, som hon låtit
överleva, vagt ana den konstnär hon skulle
komma att bli: en viss finess i koloriten,
ett stänk av nyckfull humor i några av
figurerna. Utan kännedom om hennes
senare utveckling skulle dock dessa verk
med rätta förbigås.
Efter krigsutbrottet 1914 kom hon till
England och bodde några år i
bomullsstaden Manchester, där hon försörjde sig
på att göra textilmönster. Enligt min
åsikt hade detta sysslande med
konsthantverk en djupgående indirekt inverkan på
hennes senare utveckling, parallell med
den som Renoir rönte av sitt arbete med
keramik eller Roualt av sitt med
glasmålningar. I motsats till stafflimåleri
begränsas aldrig ens de populäraste textilmönster
av lämpligheten eller verklighetstroheten
hos de olika föremål som tillsammans ingå
i mönstren. Blommor och fåglar, urnor
och bandrosetter, fjärilar och abstrakta
mönster förenas, ofta i felaktig inbördes
skala och osannolika färger, till en helhet.
Förutsatt att helhetens färg och form äro
tilltalande kommer konsumenten, denne
stränge kritiker, att godta den och vara
nöjd med den.
Frances Hodgkins vistades i Manchester
ungefär sex år, under vilka hon skaffade
sig både lokalt rykte och en säker inkomst.
I början av tjugotalet övergav hon båda
delarna och gav sig vid 53 års ålder i
kast med att skola sig till den konstnär
hon kände på sig, att hon kunde bli. Man
kan inte nog kraftigt betona det mod och
den övertygelse, som detta steg fordrade.
En medelålders fröken, utan förmögenhet,
utan familj eller släktingar att falla
tillbaka på, underkastade sig den
experimenterande konstnärens oftast ytterst hårda
tillvaro. I åratal bodde hon i skrubbar eller
källare. Hon svalt ofta och frös ännu oftare
(år 1927, när jag träffade henne första
gången, gav jag henne ett ejderdunstäcke,
som hon livligt uppskattade), snålade
ständigt för att kunna köpa artistmaterial,
och arbetade oförtröttligt. Sin första
akvarellutställning, som hade relativt ringa
framgång, höll hon 1928. Därefter ställde
hon varje år ut tillsammans med en grupp
»unga» målare och skulptörer, som kallades
»The 7 and 5». Hennes andra separata
utställning lyckades bättre. Från början
på trettiotalet hade hon kontrakt med två
konstgallerier i London som, även om de
fordrade en alltför stor produktion från
hennes sida, åtminstone försågo henne med
livets nödtorft. Under trettiotalet reste
hon rätt mycket i Frankrike och Spanien,
Algeriet och på Balearerna, där hon vart
hon än kom levde böndernas liv och vann
deras vänskap. Krigsutbrottet 1939 stängde
in henne i England. Hon var då 70 år och
närmade sig topppunkten av sin
skaparkraft. Ära och guld — visserligen i mycket
blygsam skala — började komma henne till
del, och under de närmaste sex åren
målade hon många av sina bästa tavlor.
Hennes blick för motiv och hennes tekniska
kunnande ökade ständigt, men till slut tog
åldern ut sin rätt: hennes kroppskrafter
avtogo, och hennes själsförmögenheter
sve-ko ofta. Ungefär sex veckor efter en total
kollaps kom döden som en befriare.
402
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
