Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Överdimensionerad kretsteater. Återblick på fem år med Malmö Stadsteater. Av Erwin Leiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Överdimensionerad kretsteater
Olle Florin och Oscar Winge i Gustav Vasa.
Malmö Stadsteater.
operettföreställningar, Tiggarstudenten och
Czardasfurstinnan, och den första
balett-och operaaftonen blev en stor succé framför
allt för balettmästaren Carl-Gustaf Kruuse,
som framförde sitt eget danspoem Att leva,
en allegorisk skildring av människolivet till
musik av Chopin, och de polovetsiska
danserna ur Borodins opera Furst Igor. Den vilda
slaviska musiken inspirerade Kruuse till en
brokig följd av laddade, nästan brutala
dansscener. De båda baletterna inramade
Mascag-nis enaktsopera På Sicilien, som bars upp av
Gjurgia Leppée som Santuzza. De dramatiska
föreställningarna var blekare. Gösta Folkes
iscensättning av Lycko-Pers resa tog fasta
på pjäsens lyriska sagoton men tappade bort
den politiska satiren. Olof Molander plockade
sönder Köpmannen i Venedig i en rad
fristående tablåer och kom inte upp till sin
vanliga nivå. Bäst var här den stora
domstolsscenen, där även Anders Frithiofs Shylock
övertygade mest. Eva Dahlbeck spelade
Portia med glittrande ungflickscharm men räckte
inte till i domstolsscenen.
Spelåret 1948—1949 öppnades på stora
scenen av Priestleys Alltsedan paradiset.
Sedan följde en blek ny upplaga av Sköna
Helena. Maxwell Andersons Drömmarnas
berg, som skildrar sammandrabbningen
mellan ödemark och civilisation, blev varken
konstnärligt eller ekonomiskt sett någon
framgång medan den amerikanska succéoperetten
Oklahoma! i Poul Kanneworffs stimulerande
regi vann en övertygande publikseger.
Strind-bergsjubiléet högtidlighölls med Gustav Vasa,
som på denna besvärliga seen förvandlades
till en jätteshow. Bakom grannlåten fanns
dock en konstnärlig vilja, och i de granna
dalmålningarna glimtade det ibland till av
Strindbergs eld. Oscar Winge gjorde Gustav
Vasa till en råbarkad kraftkarl med obruten
stolthet även i olyckan, och Olle Florin spelade
Olaus Petri med pondus och intellektuell
resning. Längre fram på säsongen framträdde
Oscar Ljung som Gustav Vasa, i hans tolkning
blev kungen en dynamisk kraftnatur i strid
med »makterna», robustheten mildrades av
veka, lyriska tonfall. Marsmånaden 1949 bjöd
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
