- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtioåttonde årgången. 1949 /
459

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Cecilia Fröding och Ellen Key. Av Ulf Wittrock

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Cecilia Fröding och Ellen Key

»Liv, som fyllt mig, gudomsgnista,
du som nu mig flyr,
giv mig ännu några sista
livets äventyr . . .»

Dikten »säger bättre och rikare än jag
kunde», förklarar Cecilia Fröding, »hvad
som nu låter mitt hjerta svälla med det
ovissa hoppets makt och plåga. Dyrbart
och skört, utsläkt af en pust och ändå
omöjligt att hålla nere.»

*



De sista breven från Cecilia Fröding till
Ellen Key handlar framför allt om Ida
Bäckmanns år 1913 utkomna Frödingsbok.
Cecilia Fröding stod naturligtvis mycket
kritisk gentemot denna. Hennes
invändningar mot Ida Bäckmanns bok gjorde
Ellen Key till sina i en recension därav i
Ord och Bild 1914 (s. 282 ff.). Jag citerar
några rader, där Ellen Key i förbigående
ger en intressant upplysning om Cecilia:
»Ty hon förstod hvad Ida Bäckmann aldrig
ens syntes ana: sjukdomens art och det
orätta i ett äktenskap under förhanden
varande psykiska, fysiska och ekonomiska
förhållanden. Cecilia Fröding, ehuru själf
frisk, hade i ungdomen afstått från tanken
på personlig lycka på grund af det arf från
fäderne- och mödernesläkt, som hängde öfver
henne och hennes syskon. Hon insåg . . .
att till följd af den karaktär, I. B. gifvit
förhållandet, måste det bli — och visade
sig äfven vara —• mycket farligt för broderns
möjliga tillfrisknande. C. F. handlade
därför i enlighet med sin plikt som kvinna och
sitt ansvar som syster, när hon . . . skilde

Ida Bäckmann från Gustaf Fröding.»
*



Den mycket konst- och
litteratursakkunniga Cecilia Fröding diskuterar naturligt
nog också i sina brev till Ellen Key dennas
författarskap. Vi har sett hur hon i ett
brev från februari 1900 förklarade sig ha
blivit allt radikalare och allt mer ha närmat

sig Ellen Keys ståndpunkt. Vid slutet av
samma år upprörs hon av C. D. af Wirséns
smädeskrift om Ellen Key, men tjusas av
»Barnets århundrade»: »Den skall du ha
tack för! I synnerhet sista delen, så frisk
och sund och full af små och stora, djerfva
sanningar.» Den 30 januari 1902 omtalar
Cecilia Fröding att hon just läst Vitalis
Norströms bok »Ellen Keys tredje rike».
Cecilia, som f. ö. själv en tid sökt utbilda
sig till målarinna, liknar denne vid »en
gammal ateliermålare, som anser att all konst
blomstrar inom fyra väggar med en bestämd
belysning i grått från ett enda fönster åt
norr. Om en sådan en vacker morgon
kommer ut och får se Ellen Key sittande i det
fria och målande en soluppgång — blått,
grönt, eldrödt — det dansar solar och
stjernor för hans ögon och han känner sig
konstig i hufvudet och svag i benen. Han skulle
bli galen om han gjorde efter det . . . Det
är blott fantasimenniskorna, de stackars
oregelbundna, slösaktiga själarna, som ge
ut mer än de äga och som redan nu gripa
djupt in i framtidens kapitel.» När första
delen av »Lifslinjer» kommit ut —
»Kärleken och äktenskapet» som den hette i andra
upplagan — skriver Cecilia Fröding (5 aug.
1904), att hon läst den med beundran och
otaliga instämmanden. »Det värsta» var
i hennes tycke det bästa, konstaterar hon.
»Sjelf hade jag en känsla som vore jag
ombord på en liten, duktig ångare i hög
sjö . . . Det är en upptäcktsfärd till
obekanta verldar, det gamla ligger bakom, det
nya framför och det är friskt och stärkande.»
Med särskilt intresse hade hon studerat vad
Ellen Key lärde om monogami och
polygami. »Ditt svar till Glaucon i Sv. D. är
ingenting annat än hvad jag sjelf
genomgått. Just derför att man sjelf är alldeles
monogam och vet att monogami för den
stora mängden skulle betyda en sådan
ökning af celibaten att det säkert ej skulle
vara förmånligt för slägtets utveckling
kommer man till den ståndpunkten.» Vad

459

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1949/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free