Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Utpost i norr. En liten krönika om Luleå. Av Elof Ehnmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elof Ehn mark
graferna och lördagsdansen på Statt är vad
ungdomen hittills haft att söka sig till, och
det är magert nog. Luleå har en stor skara
ungdom att ta vara på och ansvara för.
Så lever Luleå sitt liv, en stad i
utveckling, en stad med många frågor att lösa, en
stad av ständigt inflyttande och utflyttande,
en förändringarnas stad och en mycket
levande stad. För främlingen är kanske
avståndet hit upp det allra besvärligaste. Man
kan märka det på en sådan sak som att
huvudstadstidningarnas löpsedlar sätts upp
i omvänd ordning i butiksfönstren. Först
kommer aftontidningarnas och fram på
dagen kommer morgontidningarnas och de
är gårdagens. Det är dyrt och tar tid att
besöka anförvanter söderöver, dyrt också
med semesterresor och utlandsfärder. Men
Luleå är å andra sidan ingen gränsort, det
ligger i södra delen av ett stort län. En gång
kom en folkskollärare från Korpilombolo
till seminariet för att efterpröva i några
ämnen. Det var i november, då man tyckte,
att dagarna inte orkade upp ur skymningen,
innan mörkret föll på igen. Men mannen
från Korpilombolo var av annan uppfatt-
ning. Han yttrade förtjust: »Vad ni har ljust
och trevligt här nere i syden!» I själva
verket var det en beaktansvärd replik. Luleå
är centrum i en stor och viktig landsända,
medelpunkten för vad biskop Bengt Jonzon
brukar kalla kristenhetens intressantaste
stift och för det län, som har vattenkraften
och järnmalmen att förvalta åt hela riket
och det största födelseöverskottet av barn
att fostra upp.
Där den ligger på sin udde med
domkyrkan och järnverket som symboliska
profiler, kringfluten av vatten och med
älvdalens jordbruksbygd i bakgrunden,
innan storskogen tar vid, har Norrbottens
huvudstad funnit sin rätta plats. De:i är
också redo att hävda sin ställning. Har den
inte traditioner och minnen att vara stolt
över som andra städer, så saknar den
fördenskull inte självmedvetande. Om dess
förgångna har något av Norrbottens karghet
över sig, så står den nu redo att skapa sig
en ny historia av Norrbottens väldiga
möjligheter. Tecken tyder på att Luleå
har en rik framtid att vänta sig och att ta
hand om.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
