Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Gustav Vigelands portrettbyster. Av Johan Fredrik Michelet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johan Fredrik Michelet
Jens Thiis.
land både i billedlig og bokstavelig forstann.
En forsker innad og en opdagelsesreisende
utad. Det var ham som gikk på ski over
Grönland og som dro mot polen med »Fram»,
men som også reiste til Volgadalen, hvor
millioner mennesker led hungersnöd, og
det var ham som sökte å organisere
hjelpen. Hans kamp i Folkeforbundet i
Genève blev et opgjör med
konferanse-og komitépolitikkens hykleri og evnelöshet
til å handle mens menneskene led. Bysten
forteller da også om en sterk karakter og
en stor personlighet, hvor en fortettet
energi lyser ut av hvert eneste
ansiktsdrag. Haken er skutt frem som på en
bull-dog, og rynkene over neseroten forteller
om viljemennsket.
Inkarnerer komponisten Edvard Grieg en
side av norsk lynne og egenart i sin musikk,
så er til gjengjeld Vigelands byste av ham
inkarnasjonen av Grieg: Det er som om
hele hodet lytter efter den lönlige tonen i
folkets dyp, med et beåndet lyrisk uttrykk
i profilen. Skuer Nansens öyne fremad,
utad mot virkeligheten, så skuer Griegs
blikk innad — ja det er som om blikket
på en måte mangler: Han er lutter öre. Vi
ser også på hvilken ypperlig måte dette
hodet forteller om musikerens skröpelige
fysikk; det er noe vevert over dette
fysi-ognomiet som kan minne om en sangfugl,
om en rödstrupe.
Og så har vi bysten av en maler, av
Sör-landets maler Amaldus Nielsen eller
»Hav-dikteren». Det er som om både yrket og
den naturen han malte har formet hans
profil: De skarpe öynene stirrer intenst på
motivet, den evindelige vinden fra havet
har blåst håret bakut, og skipperskjegget
har gjemt seg i læ under hakepartiet. I
et halvt århundre hadde han stått dernede
ved kysten og malt, til han selv endelig
blev en del av dette landskapet, av dets
natur. Vilhelm Krag skriver om denne
bysten: »Se på dette ansikt — dette
underlig erisomme ansikt. Det ligner hodet av
en svær sjöfugl — av dem som lever en
og en ytterst ute i skjærene.»
Fridtjof Nansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
