Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Hilma Angered-Strandberg. Av Anna Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hilma A n ger ed-Strandberg
Av Anna Levertin
LAND brev och papper från Hilma
Angered Strandberg har jag funnit följande
stycke av en biografi, upptecknad med hennes
ojämna blyertsskrift:
»Under hela min uppväxt bodde vi i
Stockholm på Klara Norra Kyrkogata, på tre olika
ställen förresten. Jag minns bäst ett stort
mörkt hus i hörnet av Mäster Samuelsgatan.
Hela Klara Norra var förresten mörk. Porten
var som ett valv, och då man kom upp i
våningen, bestod den av en fil om elva mörka
rum. Det var fint att bo i Klara den tiden!
Under oss bodde en adlig familj och över en
rysk gesant. Inpå gården, belamrad med
sop-lårar och uthus, bodde en gelbgjutare med
vilkens döttrar jag lekte . . . liksom jag lekte
med flickorna en trappa upp åt gatan.
. . . min mor tillhörde den gamla släkten
Helleday. Hon var mycket religiös. Min far
däremot var ju en av de vittra Strandbergarna.
En äkta gustavian i sätt och väsen. Han
dyrkade poesi. Jag räckte knappt upp till
hans knä, när han reciterade Kellgren och
Anna Maria Lenngren för mig. Först gick
jag i småbarnsskola hos en fröken Strömberg,
men kom sedan till Normalskolan. Hur jag
skötte mitt skolarbete vet jag inte, ty mitt
sinne var fyllt av diktade gestalter, och i
rasterna spelade jag Jane Eyre med utslaget
hår för de häpna kamraterna ... Så lätt att
få att lyda var jag nog ej. Det har alltid
bott inom mig en upprorisk ande.
En dag då jag gick i tredje klass, hände det
att jag fick anmärkning för olydnad.
Jag hade nämligen stuckit hem ett slag för
att hämta en bok som jag glömt. Därhemma
satt mamma och presiderade vid salsbordet.
Det var fruntimmersbjudning, och i stället
för att infinna mig efter kvartslovet, slog den
tanklösa Hilma Strandberg sig ner i lugn och
ro och drack choklad med vispgrädde och
mumsade i sig en bit av den härligaste
rull-tårta . . . Men vid återkomsten till skolan,
där min frånvaro blivit bemärkt, blev jag
uppkallad till rektorn och fick anmärkning för
olydnad. Något som jag fann i högsta grad
orättvist ...»
Ja, här slutade hon sin berättelse men
lovade att nerskriva fortsättningen. Men en annan
gång är en skälm . . . Dock, så summarisk
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
