- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femtionionde årgången. 1950 /
152

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Dikttolkare och stilanalytiker. Av Helge Gullberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Helge Gullberg

Han belyser på ett ytterst fängslande sätt
Frödings väg till den slutliga diktens
organiska enhet och överlägsna rytmiska
instrumentering. Det mest lysande exemplet
på Eks mästerskap i rytmanalys lämnar
emellertid den sista Frödingsstudien, den
förut nämnda om Frödings konstform.
Den ger ett längdsnitt av skaldens hela
utveckling som vers- och språkkonstnär.

I sin första diktsamling har Fröding
trots sin osvikliga säkerhet i
versbehandlingen ännu inte funnit den form som
samlar upp alla de olika rytmerna till dikter.
Han utgick från visan men hade länge
svårt att lösgöra sig från den klassiska
verstraditionens stränga markering av rytm
och rim. Redan nu märker man emellertid,
att hans vers faller så naturligt, därför att
den osökt följer tankegångens levande
rytm. Känslan för språkmelodi, för
ordmelodi utgör hemligheten av hela hans
versbehandling. I Balen har han i rytmiskt
musikaliskt syfte uppdelat en dikt i smärre
fristående partier. Senare låter han i Stänk
och flikar olika rytmer fritt bryta sig mot
varandra som tongångarna i en melodi,
samtidigt som han i »stänk och flik» ville
samla »världsmelodien». Även under och
efter sin sista svåra sjukdomstid skrev
Fröding gripande vackra ting. Vansinnet
liksom befriade honom från något utifrån
påtvunget, den markerade rytmen. Dessa
sista dikter visar också enligt Ek skaldens
outplånliga formbehov, hur han in i det sista
lade ned mycken möda på att brottas med
formen. »Frödings konstnärliga samvete var
lika ömtåligt som hans moraliska, och vad
han sökte i sin konst var renhet och sanning.

Simpla ord som betyder allt i detta fall.»

*



Titeln Möten med Runeberg, Rydberg
och Fröding är typisk för Sverker Eks
blygsamhet. Den leder gärna tanken till
något flyktigt, till snabba ögonblicksbilder.
Som vi sett, ger boken något mycket mera:
essäerna behandlar centrala problem, stöder

inbördes varandra och tränger via den
konstnärliga belysningen av diktverken
fram till diktarpersonligheterna. Det är
personligt intima möten mellan diktarna
och deras lyhörde tolkare som vi bevittnar.
Läsaren får möta de stora lyrikerna
livslevande, rikt och nyanserat tecknade.
Studierna samlar sig trots det lilla formatet
till helhetsbilder av diktarna i deras verk.
Boken låter oss också möta några
karakteristiska drag hos forskaren Sverker Ek,
den skarpsynte, fint kännande dikttolkaren
och stilanalytikern.

Någon gång kan man få intrycket att
Ek av sin uppslagsrikedom frestas att väl
mycket pressa materialet. Kanske har
vissa Runebergsdikters värde som
personliga vittnesbörd något överskattats.
Stundom kan också analysen förefalla en med
diktarna mindre förtrogen läsare något för
subtil. Men ger man sig tid till förnyad
läsning av såväl diktverken som Eks essäer,
finner man sig ofta vunnen för hans
uppfattning. Eks arbeten har liksom ädelt vin
egenskapen att stå sig och bli bättre med
åren. Ett bevis härför är essäen om Frödings
konstform. Den är trettio år gammal men har
trots de senaste årens livliga
Frödingsforsk-ning kunnat avtryckas i oförändrat skick.

Sverker Eks stil var i hans första böcker
något tung och kantig. Detta
sammanhängde med vetenskapligheten, rikedomen
på idéer och uppslag som trängde sig fram
och brottades med varandra. Den har sedan
genomgått en utveckling mot allt större
enkelhet, pregnans och åskådlighet. Den
skattar inte åt den snärtiga journalist jargong
som alltför ofta möter hos litteraturforskare.
Den är en mogen, fint avvägd och nyanserad
stil, som omsorgsfullt väljer de adekvata
orden och bilderna. Högre än i denna bok
har Eks framställningskonst aldrig nått. Det
är en stil som värdigt smyger sig till den
personligt intima diktbelysningen och
bakom vilken läsaren förnimmer en
genom-kultiverad personlighets varma pulsslag.

152

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 25 20:37:30 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free