Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Människans troner. Av Hanserik Hjertén - IV. Mantra - V. Tornspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV. Man trå
Bill Brown kom på sina färder ända bort till Calcutta
På sin sjuttionde nyårsnatt ropade han
med feberglänsande kinder
ut över Cornwalls kuster: »Everything’s well!»
Gamle Bill Brown
Och bakom honom Tomas
Fyrar, hus i åska, mänskor
På sina färder
Vit boskap trängs mot kyrkportarna
Ting blir till ord och stigning mot alltid dolda landskap
0 Tomas, den förste också i vårt hjärta
Män dör hemma med sina minnen
Flykt i tid och rum och tro: men alltid där, alltid här
gryning, vind, yxor som faller och bländar
kring det försjunkna ansiktet:
en sekund, evigt i knopp,
och solen spräcker himlens svävande ruta!
V. Tornspel
På en altan under himlen
1 fallande sol, och regndis vaggar
som feta hjordar bort över bergen
lyssnar mot nattrymdens mumlande folkhop
och vänder
För varje århundrade
Flyende oss alltmera, slutna i våra händer
O ansikte låter vi himmelen byta
och andens makt sina zoner
Som natteskadrar blänker över mörka öar:
här på den sista av människans troner . . .
220
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
