Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Helge Krogs dramatik. Av Erik Vendelfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Krogs dramatik
anledning att bryta denna form. Heibergs
styrka var dialogen, som i sin skenbara
nyckfullhet verkade mera levande än den
ib-senska. Krog har vinnlägg sig om att använda
en dylik mera naturlig dialog utan att släppa
Ibsens fasta struktur.
De problem Krog laborerar med i sina
dramer är inte nya. I de sociala skådespelen
behandlar han i stort sett samma problem som
Ibsen ■—- i första hand individmoral kontra
samhällsmoral, eller frihetsproblemet —• och
annat var ju knappast att vänta. Ty, som
Krog en gång framhöll i ett samtal, Ibsens
problemställningar har vi ju fortfarande
ingalunda kommit förbi. Erotik och erotiska
problem i egentlig mening förekom i mycket
ringa mån hos Ibsen; i det fallet anknyter
Krog till Heiberg. Det går en rak och obruten
linje från Balkonen till Konkylien. Över
huvud kan man knappast överskatta Heibergs
inflytande på dramatikern Krog. Han är
Heibergs omedelbare arvtagare och kan ibland
te sig förvillande lik sin lärofader. Mot
Konkylien svarar Balkonen, mot Det store Vi
Harald Svans mor o. s. v. Men Krog gör inte
halt vid Heibergs problemlösningar i erotiska
frågor.
Helge Krog är född i Oslo 1889, blev cand.
øcon. 1911 och debuterade samma år som
essäist i Verdens Gang, där han kort därefter
anställdes som litteratur- och teaterkritiker.
Det är sina erfarenheter från denna tid som
han använt sig av i tidningskomedien Det
store Vi; tidningen Dagen är Verdens Gang.
Krogs dramatiska debut ägde rum 1919.
Han kom från ett akademiskt bildat,
liberalt-borgerligt hem och hade mycket gott
påbrå. Fadern var advokat och blev medlem
av Høyesterett. Något av sonens starka
rättskänsla och hans utpräglade sinne för dialektik
vill man gärna återföra på fadern. Många
scener i Krogs skådespel formar sig till små
privata rättsuppgörelser eller rättegångar, där
parterna utvecklar en högst ovanlig och
anmärkningsvärd tankeskärpa ■—- och talförhet.
Typiskt i det avseendet är Oppbrudd, där en
av huvudpersonerna ju också är advokat. I
yttre mening händer det inte mycket i
skådespelen, det egentliga dramat utspelar sig på
det andliga planet; det blir en »hjärnornas
kamp», och vapnet är ordet. Ordet är a och o i
Krogs dramatik — så som det bör vara. Man
får leta länge efter skådespel som till den grad
står och faller med ordet och med skåde-
spelarnas förmåga att levandegöra detta. I
händerna på klåpare kan skådespelen bli
intresselösa — det händer ju så litet i yttre
mening. Knalleffekter à la Kaj Munk
förekommer aldrig hos Krog. Han spelar helst
med sordin, och en stor del av hans dramatik
är en sorts intellektuell kammarmusik. En
sådan vänder sig nog till en ganska speciell
publik; verkligt populär kan den knappast bli.
Av föräldrarna har emellertid modern betytt
mest för Krog. Cecilie Krog, f. Thoresen,
Norges första kvinnliga student, hade starka
intellektuella och sociala intressen, hade
studerat naturvetenskap vid universitetet och
deltog aktivt i kvinnorörelsen. Krogs fasta
tillit till kvinnan grundlades tydligen redan i
föräldrahemmet. När han sedermera i
Under-veis skildrar en modern, självständig och
upplyst kvinna, har han sin mor i tankarna: »Jeg
har under utarbeidelsen av dette skuespil ofte
tenkt på min mor. I henne var der ikke svik.
Hun hade et smilende mot og en sinnets
frihet, långt større og sterkere enn det vi gjerne
kaller frisinn; hun var, like til sin død,
under-veis. — Jeg har derför opkalt skuespillets
hjel-tinne efter henne.» — För kristendomen tycks
man inte ha haft något intresse. Sonen kunde
sedermera med tacksamhet betyga att hans
lott varit »så usedvanlig lykkelig at jeg ikke
en gang som barn har vært underkastet
dens åk».
Krog var tidigt på det klara med att det
var skådespel han skulle skriva. Redan i
tolvårsåldern skrev han, omtalade han
skämtsamt i en intervju, »en aldeles ypperlig trilogi
Brutus». Senare skrev han vers och en del
romaner, »hvor alle personer røker sigarretter
og drikker grøn chartreux». Det sista smakar
en smula fin de siècle; det finns mycket av
bohem hos Krog. Han kom tidigt med bland
de artist- och litteratörkotterier i huvudstaden
som tillbragte sin mesta tid på
restaurangkaféerna — där de ofta förslösade både sina
idéer och sin talang. Einar Skavlan har
skildrat atmosfären: »Diktere, kunstnere og
litera-ter drev en iherdig lediggang omkring
kafé-bordene, og der sto et bluss av bred latter opp
om dem. Innfallene krysset luften,
paradok-sene lynte, vittigheter eksploderte. Helge
Krog kom snart som en av de muntres te,
plutseligste, mest overraskende. Alltid
slag-ferdig, fantastiskt ertelysten.» Ett par
lustspel, skrivna 1918—19, bär spår av detta
umgänge. Det ena är farsen Mine damer og
her-rerl, skriven tillsammans med R. Hiort
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
