Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Ahlenius
Scen ur »Tokiga grevinnan».
Dramaten, Stora scenen.
garde mot den kommersialiserade likriktning,
som går fram likt en ångvält över den
moderna tillvaron och hotar att beröva den de
sista resterna av dagdriveriets, privattokeriets,
improvisationens och färggrannhetens charm.
Egentligen rör det sig om ett enda utdraget
causerie med kaskader av halsbrytande
dialektik och de mest subtila lokala, historiska
och kulturella allusioner, som i stor
utsträckning måste förbli en sluten bok för varje
ickefransk publik. Oroade små borgarsjälar har
redan ropat på bolsjevism, men ska man
nödvändigt pressa denna fjäderlätta,
fjärils-skimrande fantasi- och tankelek på ett
allvarligt idéinnehåll som den knappast äger, så
skulle det väl snarast framgå en individualism
av gammalfranskt ursprung, tillspetsad i ett
slags romantisk anarkism. Stycket gavs i en
kraftigt nedskuren, kraftigt retoucherad
version, som lär ha passerat en amerikansk
scenbearbetnings filter, och som i varje fall
fått en lätt bismak av amerikansk show,
särskilt mot slutet. För övrigt är inte ens en så
skicklig översättare som Elsa Thulin i stånd
att restlöst överflytta Giraudoux’ ordmagi
till vårt språk. Om champagnen sålunda
hunnit att bli rätt avslagen, så hade den ändå
bevarat förvånande mycket av sin haut-goüt.
Både Molander och Tora Teje, som kreerade
huvudrollen, är egentligen för tunga naturer
för att svara upp mot den allestädes
närvarande självironien, det glittrande badinaget i
detta urfranska, oerhört svårspelade, oerhört
svårtransponerade stycke, men de skilde sig
ändå med stor heder från sina uppgifter.
Första aktens, av Georg Magnusson signerade
caféterrass med montaget av parismotiv där
ovan föreföll mycket autentisk. Övergångarna
mellan de många gatuepisoderna och
marknadsupptågen var väl inte alltid så mjuka och
smidiga som de borde ha varit; det
levandegjorda vaxkabinettets komparser föreföll i
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
