Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Ahlenius
modell 1910, och den berusade kittelflickaren
Sluger, vars roll vanligen brukar strykas, fick
här vara med, vakna upp i lordens säng,
såsom Jeppe skulle göra det hos Holberg, och
sedan utgöra ett slags riktpunkt för spelet i
spelet, en bild av den naive åskådaren, som
helt går upp i spektaklet, deltager i det med
liv och lust tills han somnar ifrån det likt en
tröttkörd barnunge. Skådespelartruppen i
stycket uppförde alltså i slottssalen en
åttkantig estrad, på och omkring vilket
lustspelet om argbiggan och hennes överman
gycklades fram i den stil av våldsamma och
groteska överdrifter som anses ha varit
rådande på Shakespeares egen tid, med
pajaserier, dummerjönsiader, krumsprång,
betjäntkomik, smackande kyssar, smällande örfilar,
tilltvålningar, bastonader och dylikt i en
fortlöpande, färgstark och bullrande svit. Även
nu dröjde det innan stojet på scenen vann
anklang i salongen — det teaterhistoriska
skrattet blir gärna tvunget — men då Erik Lind-
ström och Birgit Kronström som Petruchio
och Katarina satte in sin pondus och sitt
överlägsna artisteri i spelet kom det en helt
annan fart över detta och tog det fyr också
hos publiken. Frieriet gavs med verklig brio,
blev en överdådig kraftmätning mellan två
obändiga, jämnbördiga naturer, tillika en
spänningsfylld erotisk lek, och spektaklet
kulminerade i den vilt uppsluppna
bröllopsscenen med dess ystert sparkande fålar, som
rev ner åskor av skratt. Sedan dalade det
åter långsamt neråt, och Birgit Kronström
avstod från att låta Katarina genomgå den
sedvanliga förvandlingen till lydig och
undergiven hustru. Slutscenen med denna
innebörd blev här bara en skälmaktig låtslek. På
det stora hela var det emellertid en roande
och uppfriskande föreställning, genomförd
med lika mycken energi som spelglädje,
varmed den finländska teatertruppen skaffade
sig full upprättelse för fjolårets mindre
lyckade framförande av »Konung Oidipus».
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
