Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Från Stockholms teatrar. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
följsamt västkustbon Anderbergs självbiografi
och blonda, bitterljuva poesi. Mindre
behållning hade jag av den valhänta pjäsen Löjtnant
Pilo, som därefter följde, bland annat på
grund av dess tvetydiga pacifism. Att två
före detta krigsdeltagare, som numera är
hänvisade till svartabörsaffärer för att dra sig
fram, hellre går i döden än skaffar vapen åt
motståndsrörelsen, accepterar vi här, därför
att det tilldrar sig i Tyskland och motståndet
är nazistiskt, men vi hade inte gjort det om
miljön varit förlagd till krigsårens Norge eller
Frankrike, och jag känner mig inte säker på
hur »Kains» författare då skulle ha ställt sig.
Stycket spelades emellertid genomgående bra
i Stellan Agerlos regi och med sedvanlig
omsorg om det talade ordet, om den nerdämpade
men innebördsmättade vardagstonen.
*
Två gästspel, ett danskt och ett finländskt,
satte spets på teatersäsongen. I februari kom
Poul Reumert och framförde på Dramatens
stora scen samtliga roller i Moliéres Don
Juan. Som enmansteater var det något
otroligt och häpnadsväckande, där de fem akterna
föredrogs i ett enda, överväldigande svep,
utan ett uppehåll, nästan i samma andedrag,
så att det ena texthäftet slängdes i väg och
det nästa togs upp i obruten följd, och så,
att inte ett ord, inte en stavelse av hans
danska språk gick förlorade. Prestationen var
ett virtuost kraftprov utan like, där Reumert
bokstavligen öste ut över publiken av vad
Schyberg träffande har kallat hans »fysiks
överflöd», och detta med ett utspel, en
livlighet och en total abandon som återfinns bara
hos de allra största histrionerna, med en
sinnets rörlighet och en kroppens plasticitet,
som vi gärna föreställer oss som specifikt
danska. Vilken av de många rollerna som låg
honom närmast, var inte svårt att förstå: den
fiffige Sganarelle, en av karaktärskomediens
odödliga betjänttyper, där den flödande
svadan, det folkligt breda gemytet,
anpasslig-heten, det sunda bondförståndet med dess
insikt om egen begränsning och de i grund
och botten ofördärvade instinkterna tycktes
ligga särskilt väl till för Reumerts danska
»lune». Men den stående, frackklädde
uppläsaren •— med en monokel i ögonvrån och en
dinglande i sin snodd! —• var eljest lika lysande i
den bullrande lågkomiken som i tolkningen av
Elvires stolthet i olyckan, lika illusorisk som
enfaldig pajas, näbbigt knixande bondjänta,
Birgit Kronström och Erik Lindström
i »Sä tuktas en argbigga».
Dramaten, Stora scenen.
sniken men lättlurad borgare och magnifik
père noble. Kvinnorollerna gavs utan en
skymt av »skaberi» eller omanlig perversitet,
utpräglat virilt men ändå så att man tyckte
sig se och höra kvinnor. Egentligen var det
bara titelrollen som ställvis föreföll att falla
utanför Reumerts väldiga register. Den
känslokalle, förstelnade aristokraten med sin
hjärtlöshet och cynism kom inte rätt väl till
ordet med hans djupa cellostämma, men i
hyckleriet, skurkstrecken och
förförelsekonsterna tog han skadan igen med en vitalitet och
ett psykologiskt fördjupat detaljarbete över
varje beröm, och femte aktens monumentala
hybris gavs med ett patos, en väldig stegring,
som nästan kom oss att tappa andan, innan
det sagolikt gnistrande fyrverkeriet var till
ända och vi vaknade upp ur vår
trollbundenhet, bländade, omtumlade, hänförda.
Sista dagarna i maj kom Svenska Teatern
i Helsingfors och uppförde på Dramatens stora
scen Shakespeares Så tuktas en argbigga.
Iscensättningen var signerad av den engelska
regissören Tyrone Guthrie, som här borde
vara på sin mammas gata. Likväl började det
föga lovande som snarfager illusionsteater
335
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 25 20:37:30 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1950/0373.html
