Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Det levande förflutna. Av Philip Houm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det levande förflutna
han forteller om namdöler, nasjonalt fordi
namdölene er nordmenn, og universelt fordi
de er mennesker.»
Det beste av denne diktningen överskrider
i regelen nutidens grenser. Også her dreier
det seg om en karakteristisk norsk
tradi-sjon selv om den aldri tidligere hadde gjort
seg så sterkt og fyldig gjeldende som hos
tiotalistene. Ragnar Josephson har sagt
noen treffende ord: »Det hände så nyss,
allt det som hände i Norge för länge sedan.
Fornt och nutida stöta till varandra sida vid
sida och alltid finns det någon berätterska,
som kan tala om hur det en gång var, en
gammal Hallingdalska eller en Sigrid
Und-set.» Det er sant. De månge århundrer da
nordmennene levde i mer eller mindre
gjennomfört ufrihet og uselvstendighet har
gjort det til et behov — for slektledd
etter slektledd — å levendegjöre vårhistoiie.
Dels for å styrke vår nasjonalbevissthet,
dels for å finne den tilsynelatende avbrutte
sammenheng i vår folks utvikling — hvilket
forövrig bör sees som to sider av samme
sak. Derför kan man konstatere det
eien-dommelig faktum at nesten alle våre
ypperste forfattere —• inntil de par siste
generasjonene — har drevet historiske
studier, skrevet historiske avhandlinger eller
skapt historisk diktning.
Med tiotalistenes slektledd kulminerer
denne historiske sansen. Om denne
dikter-generasjonen kan man ut en overdri velse si
at den eier en makelös, i ordets bokstavelige
forstand makelös, sterk fölelse av og
förståelse for »det levande förflutna».
Be-tegnende er det at de er tröndere, en hel
rekke av disse dikterne. Olav Duun var
trönder (Namdalen ligger i Nord-Tröndelag),
Kristofer Uppdal og Johan Falkberget er
tröndere. De noen år eldre forfatterne Peter
Egge og Johan Böjer, som det av månge
grunner er fristende å regne med til
tiotalistene, er tröndere. Sigrid Undset hadde
på forskjellige måter, både i sitt liv og i
sin diktning, intim kontakt med Tröndelag.
Olav Duun
Man kan likefrem si at nesten alle de störste
episke byggverker i vår litteratur skyldes
tröndere eller forfattere av tröndersk
her-komst. I dette tiotalistenes sterkt
trön-derske preg finner man utvilsomt én av
årsakene til at historien ble en så viktig
inspirasj onskilde for deres diktning. Sterkt
og dominerende har Tröndelag spilt inn i
vår historiske utvikling helt fra de eldste
tider; ikke i noen landsdel opptar historien
en så bred plass som her. Stedet vi står på
gjör langsynt, så Björnstjerne Björnson i
sin store Stiklestadtale. Eller med Kristofer
Uppdals ord: Tronheim representerer det
monumentale i Norge. Der har alle ting
»sogeklang».
Noen fjern historisk fortid behöver det
ikke alltid väre spörsmål om, i hvert fall
ikke alltid direkte. Også slektens fortid kan
representere »det levande förflutna».
Karakteristisk nok er også den sterke ættefölelsen
et typisk tröndersk trekk. Med både
steil-het og charme åpenbarer den seg i et verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
