Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Seklens kultur i norskt landskap. II. Från Tröndelag och Västlandet. Av Jöran Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S e k l e n s kultur i norskt landskap
gjennem porter og huller og i länge, tränge
korridorer, hvor de møtte lærde menn på filtsko med
bøker og pergament.
I storm og mørke netter hadde de sittet på
stenene fremfor det lille buevindu, hvor der var
en lysstripe; og deres ville skrik hadde fått den
bleke mann der inne til å korse sig og løfte øinene
fra det dunkle sted hos Tacitus op imot krucifikset
på den hvite vegg.»
Stavangers största kulturnamn i äldre tid
är prästen, patrioten och lagöversättaren
Peder Clausson Friis (1545—1614), stadens
närmaste motsvarighet till Bergens store
renässanshumanist, Absalon Pederssøn.
Hans fosterländskhet är knappast
medveten, den kommer fram mera indirekt, som
självupplevd verklighet, i hans beundran
för de norska böndernas sällsynta mod på
björnjakter eller deras förmåga att baka
flatbröd, och han representerar även en
latent norsk ovilja mot danskarna och
föreningen med Danmark.
Gör man en rundvandring i Stavanger,
finner man monument över tre norska
diktare, som härstammar från eller skrev om
staden. Det är Alexander Kielland, Arne
Garborg och Sigbjörn Obstfelder. Kielland,
säger Gerhard Gran, »har erobret Stavanger
og skjænket den til verden, på en lignende
måte som Dickens med London».
Skeppar-och handelskretsarna i småstaden
Stavanger för sextio—sjuttio år sedan har genom
Kiellands diktning fått ett monument
»aere perennius», och i sin höga
skorstenshatt och vida slängkappa står nu författaren
och blickar ut över sin stad, mot havet.
Därifrån kom båtarna, som i hans
berättelser glider in till bryggorna med sina
skiftande laster, och bakom honom ligger
Kongsgårdsskolan, där bokträden i hans
diktning lyfter sina kronor över den låga
trästaden.
Det moderna Stavanger är särskilt känt
för tre ting: sina konservfabriker, sin stränga
nykterhetsrörelse, som förbjuder
spritförsäljning i staden, samt sin egenskap att
vara centrum för missionsrörelsen i Norge.
I det senare avseendet har det blivit
håg-kommet i nationallitteraturen, ty Ibsen
harcellerar i Peer Gynt över »nogle slemme
missionærer fra Stavanger». Det
konkurrerar starkt med Bergen som handelsstad och
har vunnit triumfen att tills vidare bli
ändpunkt för flygtrafiken från Amerika med
den stora flyghamnen Sola, lagd på
gammal sagajord.
I Hornkloves dikt om slaget vid
Hafrs-fjord nämndes J cer en (Jadar), det flacka
bördiga kustlandskap som är Stavangers
uppland och förser det med en rikedom av
lantbruksprodukter. Det är Garborgs
hembygd. Bebyggelsen här är urgammal, och
Jæren kan jämt öras med Jyllands Galdehus
genom ett märkligt bronslursfynd. Olav
Tryggvason härstammade därifrån, och
samlingen Morkinskinna skildrar en dröm, som
Sigurd Jorsalafarare hade, bondekonungen
som gjorde pilgrimsfärden till Jerusalem
och vid intåget i Konstantinopel, där han
var kejsarens gäst, noga varnade sina män
för att se imponerade ut. I drömmen tyckte
sig Sigurd stå ute på Jæren och se en stor
skugga närma sig land. Skuggan blev till
ett träd, som drev inåt, och från hela havet
utmed Norges långa kust kastades bitar av
trädet upp. Drömmen fattades senare som
en spådom, syftande på Harald Gille, vars
ätt skulle besitta Norge — och åstadkomma
så många olyckor och grymheter. I dag kan
drömmen ges en vidare innebörd: skuggan
blir till en bild av de främmande nationer
och kulturer som under århundradenas
lopp med mild hand och med hård har
tryckt sin prägel på det norska folkets liv.
Under detta historiska perspektiv blir
Norges kamp för att skapa en egen, en
nationell kultur desto mera patetisk: ett
stycke nordisk »aand», hävdad gentemot
fattigdom, karg natur, krig och hårda
öden.
423
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
