Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Seklens kultur i norskt landskap. III. Nordland. Av Jöran Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jöran Mjöberg
det nakna fosterlandet, det som skalden
ville lida och offras för:
Å snestorm over Bæskades,
med fyk over fattig grønt,
dette er selve Norge,
frysende armt og skjønt!
En mor som i dødens kulde,
isnende hvit og stiv,
blotter sitt bryst mot barnet,
nærer det hun gav liv!
Men du mitt rotløse hjerte,
som jog din ren over fjeld,
fra veknende drøm om elskov
til livets lyst for dig selv —
når har du stått som renen
diet den frosne død?
Hvor er din rett til landets
hellige savn og nød?
I vattnen norr om Finnmarks kust håller
finnmarksvalen till, som skall vara den
starkaste, snabbaste och magraste i
världshavens Leviathanfamilj. »Du grumme
Søe-Konge! du Trold i dit Vand!» apostroferar
honom Petter Dass, och Jonas Lie har i en
liten berättelse skildrat den skeppare, som
skapade de tekniska förutsättningarna för
valfångsten här, Svend Foyn, ett sällsynt
viljegeni, för vilken ingenting var omöjligt.
Det var han som en gång i full storm styrde
in på Narvas redd, och det var också han
som en gång i en konstant stiltje och dimma
på Nordsjön lämnade sitt fartyg ensam i
en liten roddbåt för att ta reda på, om det
fanns klart väder utanför. I hård fart
experimenterade han med att låta de
harpunerade valarna dra hans fartyg ge-
nom havet, och Jonas Lie kan inte hålla
sin beundran tillbaka: »En sådan sport i
full eventyrlig kjempestil kunde jordens
keisere og konger misunne ham!» Historien
om Svend Foyn är, ehuru en ren
verklighetsskildring, intet mindre än skissen till
en den norska litteraturens Moby Dick:
Svend Foyn liknar Melvilles kapten Ahab
men också Jack Londons Varg-Larsen —
som ju egentligen var norrman.
Det är män som Svend Foyn som gjort
havet och landen norr om vår halvö till ett
territorium präglat av norskt initiativ, av
den försvunna sagatidens frejdighet, av
viljan att nå ut över Peer Gynt — män som
Svend Foyn och den som aldrig får
glömmas, när ordet handlingskraft nämnes:
Fridtjof Nansen. Ty Nansen, som utan att
svikta vandrade genom isöknarna i norr,
hade ju inte bara ett sällsynt fysiskt mod,
han hade också vetenskapsmannens klara
hjärna och till sist, som han visade i
Ryssland efter det första världskriget, den djupa
viljan att göra en insats för sina
medmänniskor — den egenskap som är oumbärlig
för att göra stora handlingar fruktbara.
Hos det norska folket har den säkert ofta
stigit fram ur minnet av de bistra kuster,
de torftiga klippor som fött dem, av
landsdelar som Nordland, där individen måste
kämpa för sin existens livet igenom. Den
sociala ansvarskänslan har något av sin
yttersta rot i de hårda livsvillkoren, i de
kala kusterna och fjällen djupt i folkets
hjärtan.
460
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
