Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Den absoluta verkligheten. En studie i Rabbe Enckells diktning. Av Bengt Holmqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den absoluta verkligheten
samtidigt som han kände att den obönhörligt
nalkades. »Sett och återbördat» är den
ljusaste bok Rabbe Enckell har skrivit sedan
början av 30-talet.
Konstnärligt föranleder »kärleken till
materialet» nya frågor: »Kan icke poesin rymma
en matematisk princip? Ty utan en stannar
den i det pittoreska». Diktaren »söker en
poesi som är lag», vilket väl avser en formel
för det som han (1945) kallade »den rätta
avvägningen mellan sensuellt och
intellektuellt, eller mellan primitivitet och
objektivitet». I »O sång av mellanord» var den
estetiska lösningen inte slutgiltig, den
konstnärliga »lagen» var inte hela vägen lika sträng
som den psykologiska. Nu arbetar Rabbe
Enckell åter i ett mindre format, och med
ämnen som inte sällan liknar
ungdomsdikternas. Men perspektivskillnaden har sitt
estetiska korrelat, hela tiden förnimbart fast
svårt att fånga i beskrivande ord.
Du måste gå till dig själv utan att veta om det
du måste gå och ingenting tvingar dig att gå
och du är stilla och allt går — tvunget av sig självt
går tvunget ifrån dig och du är stilla i dig själv
stilla som en vigvattenskål i en utdömd kyrka.
Och dödens nyckel hänger på en spik
ingen känner låset, ej ens om det är något att öppna.
Men du är stilla i dig själv
som en stjärna i sitt tomrum
och kärlek har inte bättre —
Svävande uttryckt? Nej: ett exakt uttryck
för det svävande i själva tillvaron, för den
nödvändighet som är absolut utan att vara
tvingande, som är tvång utan att vara
bindande, som är bindande utan att —■ måste
serien fortsättas? Rabbe Enckell är på vissa
ställen i sin nyaste bok kanske »svårare»
än förut, men bara i samma mening som hans
visdom är svårare och djupare. Skall denna
visdom till slut ännu sammanfattas i några få
ord, kan det inte ske bättre än med en rad ur
»Sett och återbördat» ■—• så svävande lätt
och så tung av erfarenhet:
»Först när varaktigt samförstånd med
nödvändigheten nåtts kan som ett gott
upplevas —-»
Alla citat i denna uppsats är anförda efter de
originala böckerna, tidskriftsnumren etc. Ett fylligt urval
av Rabbe Enckells lyrik ger »Nike flyr i vindens
klädnad» (1948), medan de viktigaste av hans essäer —
däribland flertalet här anförda — har sammanförts i
»Relation i det personliga» (1950). Där företagna
textändringar (genomgående mycket små) har alltså inte
beaktats.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
