Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Levande rytm. Av Roland Fridholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levande rytm
handa pärlor på. Snarare är den en levande
formprincip som tar sig uttryck överallt i
dikten, ungefär som päronets och äpplets
formprincip går igen i trädet, bladet,
blomman, frukten. Ju mera särpräglad den är,
dess starkare formande verkar den på
innehållet, ty detta är ett med formen. Den
sanna dikten är organisk. Men rytmen är
också mätbar. Därmed blir den lyriska
dikten i sin helhet tillgänglig för ett
rationellt studium.
Metoden att genom studium av rytmen
utläsa dolda sammanhang mellan dikter
kräver inte stöd av ett gestaltpsykologiskt
tänkesätt. Detta har en överraskande likhet
med vanligt sunt förnuft. Redan år 1913,
när gestaltpsykologin ännu var okänd,
anlitades metoden och anvisades till efterföljd
av Böök i den kända essayen »Rytmiska
påverkningar» i »Svenska studier». Han
menade sig ha fått »en inblick i det
konstnärliga skapandet: rytmen är där något
primärt, rytmen uttrycker på sitt sätt
hela det emotionella tillstånd, varur dikten
födes». Vår klassiska dikt är mest lyrisk,
och för att förstå den är den väg som Böök
visat på, en av dem som föra längst.
I uppsatsen »Rytm och reminiscenser» i
»Studier tillägnade Otto Sylwan på
sextioårsdagen» 1924 skriver Hilding Celander
efter flera givande utredningar om
rytmiska påverkningar: »Man kan utan
svårig
het samla mängder av exempel, där
sambandet synes fullständigt upplöst: metern
är densamma, medan det poetiska
innehållet är himmelsvitt olika. Man tänke bara
på Wallins Dödens ängel och Snoilskys
Inledningssång.» Exemplen äro knappast
lyckligt valda. Polskarytmen i båda dessa dikter
härrör från andra dikter med polskarytm,
och den har ett intimt samband med
innehållet, med dödsdansen liksom med den
dansande vandringen ut i livet. Annars är
det nog sant att samma meter kan bära
fram det mest olika innehåll. Med starkt
tryck på ordet »tycks» kan emellertid även
fortsättningen i Celanders uppsats tas för
god: »Det metriska schemat tycks ibland —•
och det gäller även vid de yppersta
diktverk ■—■ vara fullständigt likgiltigt för det
känslo- och föreställningsinnehåll som gjutes
i detsamma». Detta gäller möjligen dikten i
allmänhet. Den stora lyriska dikten vet
inte av något innehåll som mekaniskt
»gjutes» i någon metrisk form. Ingen böljegång
är tänkbar utan något som går i vågor.
Först i och med innehållet blir det metriska
schemat till levande rytm. Endast som
metriska scheman äro rytmerna jämförelsevis
få, som levande äro de lika många som alla
lyriska dikter av självständigt värde, ty
de äro till endast i och genom det alltid
skiftande innehållet. Men även det unika
har släktskap så långt det har liv.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
