Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Levande rytm. Av Roland Fridholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roland Fridholm
först. Det är rimligt att han började med det
som för honom medvetet var huvudsaken.
Därmed är emellertid alls inte sagt, att
ordens innebörd blir en annan om meningen
om motivet glöms bort. Strindberg
förklarar ju uttryckligen, att han »hör rytmen
först». Men för honom som för varje äkta
lyriker äro motiv — ordet bör fattas utan
all pregnans — och rytm en oskiljbar enhet,
en och samma gestalt. Ur rytmen växte de
kavalleristiska föreställningarna fram, och
av dem fick rytmen sin prägel i oåtskiljelig
växelverkan. »Hästtrav och sporrklang och
vapenrassel» avse rytmen såväl som
motivet. Om stilen talar Strindberg inte alls.
Att hans mening ingalunda har vantolkats
av den som har glömt hans ord om motivet
visar t. ex. ett rytmiskt studium av hans
eget diktverk »Sömngångarnätter». Där
ordnar sig den vårdslösa knitteln till synes
alldeles utan skäl i några rader i
polskarytmer; när dessa strax komma åter, är det
i följe med föreställningar som bruka vara
knutna just till sådana. Rytmens första
framträdande är endast ett varsel.
All analys går ut på att finna de delar,
som tillsammans utgöra det hela, och ju
högre utvecklad, ju rikare sammansatt
dikten är, desto tydligare visar det sig, att dess
element framför allt äro s. k. påverkningar.
Diktarens personliga upplevelse har i det
undermedvetna gått samman med intryck
av dikt till en estetiskt sett odelbar gestalt.
Vatten blir inte mindre vatten om analysen
visar, att det är en förening av väte och syre.
En dikt blir inte mindre originell, om det
kan uppvisas, att den har påverkats från
andra håll. Först därmed blir det möjligt
att fastställa dess egenart.
En diktare kan ha varit utsatt för en stark
påverkan, som han utan att ljuga förnekar.
Han är i själva verket ofta medveten om
den i omvänd proportion till dess väsentliga
betydelse för hans verk. Detta gäller
alldeles särskilt lyriken. Inte så att ett dåligt
minne är någon tillgång. Tvärtom är det
ett villkor för all begåvning, även
konstnärlig, att så stor sfär av minnesmassan
som möjligt hålles medveten. Men de
skapande impulserna stamma från skumrasket
i medvetandets laglösa utkanter, där
äganderätten är mera otrygg. Endast den
medvetna övertygelsen att ett uppslag är
konstnärens eget kan släppa fram detta
egna till utarbetning. Först nu kommer
processen under egen kontroll. Dess tidigaste
led har den skapande konstnären själv
inte stort rikare möjligheter att iaktta än
han kan se sig själv utan spegel.
Den lyriska dikten är som drömmen en
förtätning i symbolens form av
föreställningar. Symboliken är inte medveten som
i Ibsens dramer. Ju djupare förtätningen
av föreställningar är i en dikt, dess flera
möjligheter ger den till tydning.
Coleridge drömde »Kubla Khan» i ett
opierus. När han skrev dikten, stördes han
mitt i en mening, och fortsättningen var
och förblev borta. Det underbara
fragmentet är ett lysande exempel på den
förtätning av föreställningar, som äger rum i det
undermedvetna, innan den utlöser sig i
dröm eller dikt — här i en dröm som var en
dikt. —■ En amerikansk forskare, John
Livingston Lowes, har med otrolig flit
lyckats sammanställa ett otal minnesrester,
som smält samman i denna dikt.
Om stor lyrik heter det ofta, att den inte
kan översättas. Det är givetvis så. Den
stammar ur så gamla och djupa skikt, att
endast modersmålet kan vara hemmastatt
i dess dunkel. Orden mista alltför mycket
av de svårgripbara biföreställningarna i en
översättning. Så kommer det sig, att
främmande dikt ofta har haft så litet att säga
stora lyriker. När en lyriker är starkt
påverkad från ett utländskt håll, rör det sig
gärna om efterklang. Intryck från lyrisk
dikt på främmande språk inskränka sig
också huvudsakligen till språk som i sina
metriska principer stå modersmålet nära.
Rytmen är ingen tråd att hänga alle-
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
