Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Rosen från Cernobbio. Av Eduardo Mallea. Övers. av Carl C:son Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eduardo Mallea
och stora, stora ...» Dessa uppgifter stod
fast, ehuru de formulerades på alla
upptänkliga sätt: ibland var randen kring
kanten det viktigaste, ibland låg glansen i
storleken, ibland visste man inte vad som var
värdefullast hos arten, färgen eller
teckningen . . . Berta var tankfull. I hennes
barnsliga sinne förknippades bilden av den
okända blomman med en dyster atmosfär
av fördömelse och olycka. Varför hade det
aldrig kommit något nytt exemplar av
rosen från Cernobbio? »Bah», hade fadern
en gång sagt, med orden höljda i
konjaksångor, »en gång tycks man ha fått två
dussin, ett annat år tre! Men vad oss
anbelangar, inte en enda .. .». Och stirrande
framför sig funderade Berta på hur de
kunde se ut, rosorna från Cernobbio.
Vem vet genom vilken mystisk och
långsam själsprocess visionen av rosorna i
hennes inbillning fick en obestämd, ödesdiger
färgning. Måhända därför att det
ouppfyllda löftet så tragiskt hotade detta
ensamma hem. Eller kanske därför att hennes
egen melankoliska läggning målade allt i
dystra färger. Men hon nämnde ingenting
härom.
Berta utvecklades till ung flicka och
hennes samtal med de gamla vännerna,
med de nya blommorna, blev alltmer
sparsamma. Andra röster förnummos i Bertas
inre. Och de hade inte så stort behov att
låta sig höras av främmande öron, med hela
sin nya och avslöjande innebörd riktade
de sig till henne själv.
Några gånger, hon kunde ej precisera
hur eller när eller vid vilka tillfällen, om
det nu var i butiken, när hon expedierade
någon som nonchalant lutade sig mot
disken, eller när hon i skymningen om
sommarkvällarna stod i porten, hade hon
blivit förunderligt berörd av rösten, blicken
eller utseendet hos någon ung man; hon
lade märke till hans manliga uppträdande,
följde honom ibland med blicken och kunde
inte glömma honom på flera dagar. Endast
en eller annan gång under veckan förde hon
på konditoriet korta samtal om kläder
och andra kvinnliga angelägenheter med
konditorns tvillingdöttrar, egenkära,
en-stavigt självmedvetna och med tjocka,
hängande, kastanjebruna flätor.
Framförallt kom hon ihåg en ung man i blått —
färgen på kostymen hade länge stannat på
hennes näthinna — med mycket mörka
ringar under ögonen, utmärglad, med klar
panna, som kom in och köpte några
jasminer och som hos henne väckte ett
obestämt begär att beskydda. Blotta tanken
gjorde henne djupt förvirrad och fick henne
att desperat rusa längst in i sitt sovrum,
där hon betraktade sig själv i spegeln, naivt
ängslig, uppriven och skakad.
■— Om jag åtminstone fått hit en
ordentlig sändning Cernobbiorosor! sade fadern
förbittrad, när tanken kom på honom igen.
Kanske jag själv kunnat få dem att
fortplanta sig. Och då . . .
För allt han i sitt liv varit oförmögen att
uträtta fann han en enkel ursäkt i detta
retrospektiva försvar. Med denna
periodiskt återkommande idé fördubblades hans
spritomtöcknade raseri och som en galning
lät han huset om och om igen genljuda
av de få och falska toner som fanns kvar på
den gamla fonografens »Invitation al vals».
Berta snyftade och bad varje gång det
hände; och det slutade med att han låg i
skjortärmarna på sängen och snarkade
medan flickan badade i tårar vid hans fötter.
Vid ett tillfälle hade Cusa planerat allt
som behövdes för att överlåta sin affär
till en rik grekisk köpman; vad som
fattades var blott den första sändningen
Cernobbiorosor, som skulle göra affären
ryktbar. Men trots den sura ägarens tvivelaktiga
svada försvann greken en vacker dag utan
att betala handpenning. Cusa tillbringade
en månad i obehärskat ursinne. Ilsket
talade han om att lämna allt, att flytta
därifrån. Renegaten skrattade oupphörligt åt
dessa utbrott, cigarren hängde i mungipan,
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
