Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Rosen från Cernobbio. Av Eduardo Mallea. Övers. av Carl C:son Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosen från Cernobbio
äktenskap inte kommit till stånd hade han
ej behövt vårda sig om dottern och kunnat
sälja den fördömda affären. Detta
förvånade Berta, henne föreföll det omöjligt att
livet kunnat gestalta sig annorlunda än
med de två i butiken, med varje planta på
sin plats och med varje blomma på sin
planta. Hur kunde det ha varit på annat
sätt? Hon lyssnade nätt och jämnt till dessa
dagliga klagomål, medan hon diskade det
spruckna, omaka porslinet.
När fadern någon kväll stannade hemma
kunde Berta genom bambugardinen från
sitt sovrum se honom stå ute i butiken;
stimulerad av butelj och glas utövade han
de mest obegripliga riter, han bröstade sig,
gestikulerade, upprepade långa, häftiga,
emfatiska haranger, och tilltalade vännerna
på kaféet, som om han nu efteråt i
ensamheten sökt rekonstruera vad han borde ha
sagt dem på eftermiddagen. I mörkret i sitt
rum erinrade Berta sig att hon hört under
lekarna i skolan att man ber aftonbön,
men då hon inte kunde någon bön uppsände
hon med stort allvar hemliga förböner
för den eller den blomman, med tanke på
sådana som snart skulle slå ut eller vilkas
liv nalkades slutet. Ibland tänkte hon på
någon herre eller dam, som gjort intryck
på henne då de kommit in i butiken och
köpt en bukett av de dyrbaraste blommorna.
Dessa sällsynta order expedierade hon
artigt, vördnadsfullt och med ögonen
vidöppna av tillfredsställelse. Och så förflöt
tillvaron för dessa två, inbördes så olika
varelser, vilka genom blodsband förenats i
det underliga livet.
II.
I den mån hon växte upp och klarare
kunde fatta innebörden av de händelser
som fastnat i hennes minne, erinrade Berta
sig den påfallande ihärdighet med vilken
fadern talade om den svåraste bland de
olyckor som drabbat honom, nämligen det
ständiga uppskovet med Cernobbiorosornas
9—Ord och Bild, 6o:de årg.
ankomst. Till slut klarnade i hennes
medvetande, att Nicolas Cusas far hade ägt
ett stycke jord, som han i sin tur ärvt av
sin far, ett stycke jord som utgjorde en
försvinnande liten bit av departementet
Como där borta i Italien, odlad sedan
långliga tider. Dess värde bestod i att den en
gång givit en trädgårdsmästare i trakten en
ny, underbart vacker art av rosor. Denna
trädgårdsmästare och förfader, som var
upphovsman till den ursprungliga
ympningen och enligt traditionen sålt rosor till
Goethe under hans italienska resa, dog
sedan utan att lära ut sin hemlighet, utan
att lämna någonting annat efter sig än
detta lilla område, inom vilket familjen
Cusa köpte ett annat och ännu mindre.
Man hade alltid haft förhoppningen att
någon bland dem som köpt av denna jord
skulle finna sättet att på nytt frambringa
en så utomordentlig produkt, och den
förste Cusa som kom till Argentina närde
alltid tanken att, om icke han själv, någon
av hans efterkommande, skulle öppna en
blomsteraffär och invänta ankomsten av
en art vars sällsynthet och värde kunde
lägga grunden till en solid förmögenhet.
När en blomsteraffär kom till stånd fick
den därför ett namn som många gånger
väckte undran hos dem som gick förbi: La
Espera. I verkligheten förflöt åren utan att
ett exemplar av rosen från Cernobbio
någonsin anlände.
Bland klagomålen hörde Berta
framförallt denna protest: »Om bara den där
förbannade rosen från Cernobbio hade
kommit! Om dom så hade fått sparka i väg den!
Men den där usla fördömda växten har väl
aldrig stuckit upp huvudet ur jorden
igen . ..!» När Berta nalkades
ungflicks-åldern började hon fundera på hur
blomman kunde se ut. På hennes frågor svarade
fadern med grymtningar, som illa dolde
hans egna oklara begrepp. ». . . Kalkar
delvis lilafärgade, delvis grå, delvis
skiftande i violett, med ljusa, gyllene kanter;
129
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
