Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Rosen från Cernobbio. Av Eduardo Mallea. Övers. av Carl C:son Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eduardo Mallea
som vid foten bar en stämpel från Bologna.
Hon lade fram Ismaels kläder och när hon
efter frukosten tog farväl av honom på
trottoaren fäste hon en nejlika på kavajen.
Ibland tog Ismael blomman och gick och
höll den i sin mörka hand. Berta följde
honom med blicken nedåt gatan och gick
inte in i butiken förrän han försvunnit ur
sikte.
Hon sålde inte mycket, men vad gjorde
det, allt i staden andades välbehag. . .
Tvillingarna brukade komma vid tolvtiden,
de var nyfikna och menande, de gjorde
tvetydiga frågor och skrattade Lillgjort och i
staccato. Berta log. Utan att svara visade
hon på blommorna som en
trädgårdsmästare från landet dagligen levererade i sin
lilla dammiga lastbil. Hon tänkte berätta
något förtroligt; men kan man berätta
något förtroligt? När de envisades såg hon
på dem med verklig förvåning, hon var
uppriktigt häpen och kände sig bragt ur
fattningen; och de skrattade sina tillgjorda
staccat oskratt.
Ismael tyckte om pastej på kronärtskocka
och ris; Berta lagade till det två gånger
i veckan och med samma omsorg som hon
ägnade arrangemanget av de stora
magno-liorna i de gammalmodiga glasvaserna.
Under måltiderna berättade han vad som
hänt i konsignationsfirman, hon i sin tur
redogjorde stillsamt för beställningarna
och beskrev skämtsamt hur några tillfälliga
kunder såg ut. Det som såldes mest var
vanliga prästkragar för bordsuppsatser;
trognare än andra blommor hade de hållit
henne sällskap ända från barndomen och
därför band hon dem i buketter med nästan
lika mycken kärlek som hon ordnade de
sällsynta orkidébeställningarna. »Somliga
år blir de så stora som solrosor.» Och hon
skrattade åt överdriften, och han skrattade
när han med äkta sarkasm gav en
överdriven skildring av sin chef, den
ceremo-niösa och dystra kamrern.
Ett år hade förflutit med denna dagliga
gamman och så hände en vacker dag att
Berta skulle byta ut några slokande
narcisser i skyltfönstret mot en knippa liljor
och kände en häftig ängslan; hon hämtade
sig, men ända till kvällen dröjde kvar en
svårdefinierad trötthet, en dunkel, nästan
smärtsam matthet; förgäves försökte hon
efter en stund att skämta och att
tillsammans med Ismael njuta av pastejen; denna
gång åt de den kall. Hon berättade för
honom om sin plötsliga ängslan; de
försökte bägge glömma den, stängde
blomsterbutiken, gick ut i vinterkvällen och in på
den lilla biografen som låg några meter
från bron.
Hon glömde det, han glömde det; och de
tillbringade förnöjda de månader som
återstod till vinterns slut. Medan Ismael var på
arbetet gick hon ibland ut och konverserade
med den sura gascognaren tvärs över den
smala gatan. Eftersom han ständigt
grum-sade kunde man lyssna på honom utan att
besvära sig med att svara, som när man
under ett övergående åskväder sitter
inomhus och betraktar skådespelet.
En natt i december, medan Ismael sov
sin tunga sömn, vaknade hon med den
underliga, kvävande känslan. Hon tänkte
på sin far och såg ut i den klara, månljusa
natten genom de små rutorna ovanför den
yttre butiksdörren; hon kunde göra det då
dörren mellan hennes rum och butiken
alltid stod öppen. Hon satt en stund
upprätt i sängen, orörlig, ängslig, bekymrad.
Så sträckte hon åter ut sig mellan lakanen
och låg vaken och tankfull. »Gode Gud»,
viskade hon utan att riktigt veta vad hon
bad om, »gode Gud».
Hon sade ingenting till Ismael vid
frukosten följande dag, men hon såg så blek,
orolig och förstörd ut, att han frågade om
hon inte mådde bra; då svarade hon att
hon mådde bra, log för att bevisa det, och
lyfte kaffekannan och slog den varma
drycken i koppen åt sin unga make. Hon
behöll allt inom sig och när han gått öppnade
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
