Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Herbert Read. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teddy Brunius
lytiskt inriktad i sin kritiska metod, och
som politiker kallar han sig anarkist. Den
fråga man omedelbart ställer inför en sådan
inflytelserik gestalt, som likt en amöba
sprider sig åt alla håll, är om hans doktrin
och praxis är fast eller hållningslös och om
han över huvud taget har en
sammanhängande inställning i sin verksamhet.
En sådan fråga, eller sådana frågor, är
det svårt att få svar på lika omedelbart som
man ställer dem, när man står inför Herbert
Reads författarskap. Han har skrivit
närmare femtio skrifter av varierande tjocklek.
Och dessa skrifter berör en mängd olika
fält. Read är diktare på vers och prosa; han
är konstvetenskapsman med engelsk
keramik som specialitet; han har skrivit spridda
konstteoretiska översikter; han har ägnat
sig åt konstpolitiska och industriella
spörsmål; han har skrivit litterär essayistik om
författare och verk i gången och närvarande
tid, och om kritikens och litteraturens
problem; han har formulerat sin syn på
politik och kulturproblem i ett par
småskrifter. I denna myckenhet går man lätt
vilse eller förbiser väsentliga saker.
Det bästa svaret på den fråga, som man
ställer sig inför Reads doktriner och hans
praxis, är att dra upp vissa linjer i hans
författarskap som tycks väsentliga och
därmed ge en karakteristik av honom. Man
får då räkna med att en sådan karakteristik
är betingad av val och uteslutningar och
att man kan tänka sig andra karakteristiker
som säger helt andra saker. För övrigt
föreligger det ett försök till översikt och
värdering av olika insatser som Read gjort i en
samlingsvolym, »Herbert Read», utgiven av
den apokalyptiske diktaren Henry Treece
1944 när Read fyllde femtio år. Vad som i
det följande skall sägas om Herbert Read
överensstämmer inte så mycket med
bidragen i festskriften.
Den bästa introduktionen till Herbert
Read är hans självbiografi, »Annals of
Innocence and Experience» som skrivits vid
olika tidpunkter och som fullbordades
under trycket av de hotfulla
världshändelserna 1940. Read hör knappast till
samtidslitteraturens bekännare. I hela
framställningen ligger en reservation, en oförmåga
till ohöljdhet. Man finner två tendenser i
texten. Å ena sidan att ge en redovisning
för utvecklingsgång och resultat, en yttre
skildring som utgör en källskrift för detta
århundrades olika kulturella och
intellektuella skeenden. Insprängt finns också
dokumentärprosa från första världskriget,
skildringar av lyrisk genomlysning och sakligt
berättande som redan gjort dem till
klassiska krigsskildringar.
Ä andra sidan är denna självbiografi en
själs historia med ett helt annat
sannings-krav än det ohöljda bekännandets.
Väsentligt är för Herbert Read att hålla kvar den
ursprungliga blicken, barnets öga,
ogrumlad. Herbert Read har en naturlig och naiv
fromhet, som genomströmmar hans syn på
livet, en resignation inför livets makter,
som är helt annan än den tragiska
livssynens. Det finns alltid en outtömlig
reservoar — barnet inom oss och naturen utom
oss. »Allt liv», skriver Read, »är ett eko av
våra första intryck, och vi bygger upp vårt
medvetande, hela vårt själsliv, av
variationer och kombinationer av dessa
elementära intryck.»
Det högsta mänskliga uttrycket är
konsten, enligt Read. Konstnären och
diktaren är mystiker som måste känna sina
inre flöden, måste hålla blicken ren och
realisera sin syn på livet. Att vara livet
trogen, det är för Read att vara trogen sin
barndom, sina inre impulser och att känna
naturen. Livets träd består av stam, grenar
och löv. Släktet motsvaras av stammen
och grenarna, och löven som knoppas,
grönskar och vissnar är individerna. Det
gäller att inse sin lott, födelsen, livet och
döden, och att den är omutlig.
»Det var en barndom som vilken
bondsons som helst, som växte upp på den av-
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
