Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salacrou. Av Hugo Kamras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S ala c r ow
förgäves försöker få tillbaka: utan tvivel
är det tveksamt om vem som lyckats eller
misslyckats av de båda. I Une femme- libre
utgörs motsatsparet av två bröder, som på
liknande sätt rivaliserar om en kvinna;
här är det Jacques som spelar Patchoulis
roll av vildfågel och revoltör, medan den
nyktre och torrt beräknande Paul tecknas
som en väl inlärd och värdig representant
för det döda och förkvävande familjeliv,
mot vilket Salacrou låter Jacques slunga
ett anatema som inte står Strindbergs eller
Gides efter i ynglingaaktig hetta. Och i
Les nuits de la colére som är ett
ockupa-tionsdrama, har vi åter dessa två
människotyper, realpolitikern och
fantasten-idealisten, denna gången representerade av två
vänner: Ä ena sidan Bernard med sin
opportunism, »klokhet» — man måste leva
ä tout prix, sämre eller bättre, men leva,
dvs. acceptera, kompromissa, förnedra
sig —, och å andra sidan Jean, som
revolterar mot vanäran och slaveriet, och till
slut, förrådd av barndomsvännen, ger sitt
liv för friheten, sina barns frihet som han
själv inte ska få uppleva men som han
kämpar för i tron att livet eljest är meningslöst.
Med all sin skärpta stilisering är detta
drama väckande genom att med diktens
ljusstyrka belysa vad som i relationen
mellan människorna kan betecknas med de
enkla orden snyggt och osnyggt, och med
sin intensivt pressande atmosfär är det
säkert en av de bästa och ärligaste pjäser
som inspirerats av motståndsrörelsen.
Bernard och Jean tycks mig bägge levande
uppfattade, och den illusionsfria
människosynen kommer fint fram i en aforistiskt
träffsäker replik som den här: »Och det
finns på jorden två sorters skurkar,
skurken som lever nöjd med sig själv, med
näsan mitt i all smutsen, och skurken som
har så svårt att vara skurk, liksom
puckelryggen att vara puckelrygg.» En
utmärkt definition av de två slags människor
som Salacrou ständigt ställer upp i sina
pjäser och som i Les nuits de la colére fått
sin mest pregnanta exemplifikation.
Stycket är för övrigt, tack vare denna djupt
personliga inspiration, ett fullgott prov på
den engagerade dikt som Salacrou med
sådan energi pläderar för vid den här tiden.
Diktaren kan inte leva i ett elfenbenstorn
avskuren från dagens problem och stundens
krav, hävdar han, dikten måste tjäna ett
syfte. »Har vi inte under dessa vredens
nätter, då vi i ångest föreställde oss vad
som skulle ske med franskt tankeliv i ett
Nazi-Europa, förstått, att konstnären som
inte engagerar sig faktiskt avstår från
rätten att tänka, såvida han inte helt enkelt
av feghet gömmer sig bakom dem som
kämpar för honom.»
Emellertid, det är det psykologiska och
moraliska intresset som dominerar hos
Salacrou, och det är betecknande att när
La terre est ronde, spelad 1938—1939 på
Atelier-teatern, uppfattades som en aktuell
politisk pjäs Salacrou ansåg att man
misstog sig på dess verkliga ärende: stycket
handlar om kärlekens problematik och
passionernas häxdans, om den eviga
kampen som rasar i människan mellan blind
drift och upplyst ande. Det är tydligt att
den ihärdighet med vilken Salacrou
skriver om vad han i underrubriken till
Patchouli kallar »les désordres de 1’amour»,
köttets lust och förbannelse, sprungit ur
en djup inre nödvändighet, men samtidigt
har detta förlett honom till en något gräll
färgläggning och en nästan osund överdrift;
man tycker sig vädra ett slags fanatism, ett
för prononcerat äckel vid det erotiska som
kan synas onaturligt och som i viss mån
förtar något av verkan. — Kanske du fäster
alldeles för stor vikt vid erotiken, menar
den vackra Fernande när Patchouli
avböjer hennes inviter, och man är nästan
hågad instämma då man konfronteras med
den långa rad erotomaner som befolkar
Salacrous dramer. Det är den ena studien
efter den andra i tygellös erotik, och ett
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
