Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl Johans porträtt. Av Boo von Malmborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Johans porträtt
Av B o o von Malmborg
J1L ID Karolinska förbundets
högtidssam-mankomst i Uppsala den n maj 1946 höll
professor Gunnar Ekholm ett foredrag om
Karl XIV Johan i samtidens porträttkonst.
I betydligt utvidgad form har detta sedan
publicerats i Karl Johan Förbundets
Handlingar 1943—46, Uppsala 1947.
Inledningsvis framhåller författaren att
Karl Johans ikonografi är anmärkningsvärt
litet behandlad. Det viktigaste tidigare
bidraget torde utgöras av N. E. Taubes
översikt över Karl Johansporträtten (tryckt i
Karl Johan Förbundets handlingar 1931—34).
Svenska Porträttarkivet har ännu ej
behandlat konungen, då andra bandet av dess
kunga-index alltjämt är under arbete. Det av arkivet
insamlade materialet har dock stått till
Ek-holms förfogande.
Antalet porträtt av Karl Johan är stort
och uppskattas av Ekholm till över 500.
Av stort värde för vår kunskap om Karl
Johans utseende är även de litterära
skildringar vi äga om hans yttre och om hans
charmerande uppträdande. Mest känd bland
dessa är kanske Hans Gabriel
Trolle-Wacht-meisters skildring, där han förklarar att Karl
Johans ansikte nästan kunde »kallas fult
genom dragens oregelbundenhet, varav följer
att man av honom ej har andra porträtt än
antingen utan likhet eller karikatyr; ty ett
så ytterst rörligt uttryck som hans, lät ej
fästa sig på duken. Den stora näsan i
förening med den, liksom ansiktets nedre del,
tillbakagående pannan, gjorde profilen till en
triangel och gav åt ansiktet denna så ofta
anmärkta karaktär av örn, vartill ock hörde
det blixtrande uttrycket av de nästan små
ögonen, som tindrade under den
framskjutande nedre delen av pannan».
Den tillbakalutande pannan och den
väldiga näsan, som förde Trolle-Wachtmeisters
tankar på en örn, men som en mindre
finkänslig samtida iakttagare fann närmast likna
tuppen i Abc-boken, passade, som Ekholm
framhållit, illa till tidens nyklassiska ideal.
Karl Johan.
Detalj av J. L. Davids målning: Kejsaren
titdelar fälttecken, i Versailles.
Konstnärerna ha därför i många fall
bemödat sig om att avbilda konungen ur en
synvinkel, som mildrade detta intryck.
När Trolle-Wachtmeister angav att det
inte fanns något gott porträtt av Karl Johan,
gjorde han dock undantag för en gravyr av
general Bernadotte, som Brinkman fått av
konungen och som framställde Karl Johan
»med en intagande skönhet, varuti man dock
igenfinner så mycket av de drag och av de
uttryck, som vi känna, att man kan antaga
bilden vara väl träffad, vilket Brinkman,
som ej långt efter den tidpunkten var i
Paris, ock intygar». Trolle-Wachtmeister
syftade härvid tydligen på det porträtt av
Karl Johan, som Le Dru tecknat omkring
1795 °ch som utgivits av P. M. Alix, det
s. k. Örebro-porträttet. Det visar oss Berna-
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
