Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Selma Lagerlöf och teosofien. Av Erik Eliasson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Eliasson
skriver bättre nu än förr men dock icke
underbart,» heter det en gång. Hon läste
säkerligen hans dikter och tal i Quo vadis.
Tankarna är hon mindre nöjd med än med
formen. Dem kunde hon inte få någonting ur.
Den 17.5. 1930 kommer Selma Lagerlöf
med några funderingar, främst om
Krishna-murti. (Utdraget återfinnes i Tt.)
Jag förstår Krishnaji bättre, då du eller någon
annan förklarar för mig vad han menar än när
jag själv skall försöka klara upp hans tankar.
Men är det verkligen hans mening, att vi skall
slunga allt vad vi inhemtat i religiösa ting genom
läsande och hörande och endast lyssna till rösten
i det inre. Ja, detta är vad alla mystiker lära, så
det är nog så, men då fordras det för oss
västerlänningar en noggrann metodanvisning. Tycker
du inte det? Hur skall man nå till att nå den
inre kunskapen? Tänk annars så otroligt många,
som inte kunna uppnå den. Men som sagt, jag
kan inte riktigt tränga in i allt detta. Något ligger
det under alltsammans både folktrons tomtar och
Mrs Besants mahatmer ha nog sin förklaringsgrund
om vi bara kunna nå fram till den.
1929 blev ett mycket betydelsefullt år i
den teosofiska världen. Orden Stjärnan i
öster upplöstes då i Holland av dess
överhuvud, Krishnamurti, som förklarade, att
han inte ville ha några efterföljare och inte
hade några lärjungar eller apostlar. Selma
Lagerlöf är naturligtvis nöjd med den nya
utvecklingen. Hon följer fortfarande hans
bana med största intresse och läser bl. a.
Lilly Hebers bok om honom, Glimt av en
ny idéverden. Et bidrag til den modeme
nyorienterings historie. Med anledning av
boken skrev Anders Österling den 10.6. 1931
en sympatisk artikel om Krishnamurti i
Svenska Dagbladet. Han behandlar bl. a.
dennes mission som Messias och hans
förhållande till fru Besant. Selma Lagerlöf
uppskattar artikeln, och i ett maskinskrivet
brev gör hon några uttalanden. Av störst
intresse är väl den kritiska inställning, som
hon nu som alltid visar gent emot mycket i
den teosofiska förkunnelsen. (Ett mindre
utdrag tidigare i Tt.)
25/6 1931-
Tack för det långa, vänliga brev, som kom i
går. Det var ganska märkvärdigt, att du just
skulle skriva i dessa dagar, ty jag håller just på
att läsa boken om Krishnamurti, som du talar
om, och jag har även läst Österlings anmälan,
som verkligen både är sympatisk och bra, samt
ovanligt varm, men han har nog intresse för
indiska problem alltsedan sin asiatiska resa.
Vad själva boken angår, så ger den ju mycket
bättre redogörelse för Krishnamurtis läror än något,
som jag hittills har läst. Jag ser också med viss
tillfredsställelse, att detta som alltid stötte mig
ifråga om hela rörelsen, nämligen att Kr. skulle
uppträda och dyrkas som en världsfrälsare, innan
han ännu gjort något, även har väckt motvilja
på andra håll och framför allt hos honom själv.
En annan invändning, som jag har haft mot
rörelsen, sådan den utvecklat sig under sista tiden
har varit, att den varit alltför passiv, alltför
nedrivande, utan att sätta något istället. Detta har
du nog också känt.
Nu har jag verkligen inte hunnit läsa ut den
norska boken så att jag vet inte, vad de sista
kapitlen komma att ge, men som sagt det jag
redan läst, har gett mig en förhoppning om, att
mycken vinning för själen och även mycken anmaning
till aktivt handlande kan komma från denne lärare.
Naturligtvis äro dock inte alla mina tvivelsmål
och farhågor övervunna. Du minns väl Rudolf
Steiner, som försäkrade, att det var lättare att
uppnå färdighet i andeskåderi, i själens lösgörande
från kroppen, än att till exempel lära sig att bli en
bra skomakare. Nåväl efter Steiners död har jag
hört sägas, att bland hans tusentals lärjungar
ingen enda har kunnat vinna samma makt över
sin själ, som han ägde. Ingen har haft hans
förutsättningar. Nu kommer Kr. och säger ungefär
detsamma. Jag har vunnit lycka, liv, frihet,
sanning, och det kan Ni allesamman förvärva Er,
om Ni bara först kastar bort all gammal tro och
bara lyssnar till den inre rösten.
Jag tror fullkomligt, att han har rätt i, att
han själv hunnit detta höga stadium. Men är
det fullkomligt säkert att någon annan, som inte
har hans naturbegåvning, kan nå dit. Om man
tänker sig, att en stor musiker talade om för dig,
hur han bär sig åt för att komponera och lärde
dig allt det tekniska, så bleve du i alla fall inte
någon tonsättare, därför att du inte hade de
nödvändiga anlagen. Nu kommer Kr. och rycker
bort alla religiösa stöd fr. människorna, men man
vet inte om de äro i stånd att själva nå fram dit
han vill föra dem, utan de bli stående på vägen
alldeles tomma och förvirrade.
2/4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
