Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evert Lundquist. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teddy B r uni u s
Pojkporträtt. 1922.
pastosa tekniken i Evert Lundquists
måleri bidrar till. Om man går från sal till sal
med väggarna täckta av detta måleri,
märker man hur färgytorna ständigt
förvandlas. Volym och djupdimension träder
fram efter hand, och färgens olika skikt får
dominans på olika avstånd. I allmänhet
har en bildyta ett visst bestämt fokus, ett
idealiskt avstånd från betraktaren. Evert
Lundquists färgyta fordrar flera
blickpunkter som bidrar till ett flertal
gestaltningar vilka först i efterhand ger en
samlande erfarenhet. I spänningen mellan
ytfärg och djupfärg, mellan två eller flera
färgskikt — vilka inbördes blandas i
varandra —• ligger en av de tekniska
hemligheterna i detta måleri. I den meningen är
hans verk mångtydiga. De bidrar till ett
flertal gestaltningar av vilka en och samma
totalerfarenhet inte behöver dominera hos
alla, nej inte ens hos samme betraktare.
Inför ett verk av Evert Lundquist bringas
man i pendling mellan ett flertal reaktioner.
En dylik pendlingserfarenhet är en typisk
estetisk erfarenhet.
Till denna mångtydighet kommer
upplevelsen av de isolerade verkens förvandlingar
och skiktningsrikedom med hjälp av
erfarenheten av andra verk av Evert Lundquist.
Den ena målningen blir ett stöd för insikten
om den andra. Man kan på detta sätt tränga
in i en sluten bildvärld, treva sig fram i den
mot en svåruppnåelig klarhet som till slut
tränger sig på en och övervinner allt
motstånd. Denna slutna mångtydiga rikedom
och balans vet jag inte hur man skulle
föreställa sig utan Evert Lundquists unika
pastosa färgteknik som medel.
Innehållsligt är inte detta måleri ytligt
tilltalande. Man saknar behag och grace.
Kropparnas tyngd blir det väsentliga.
Evert Lundquists metod att bygga upp
gestalterna som block med kontrast av
skugga och ljus för tanken på Daumiers
måleri. Det finns två typer av påverkningar
i detta måleri. Den ena är ytlig teknisk
samhörighet — som då han utnyttjar
Munchs böljande penselföring eller Monets
vibrerande färgansättning. Av helt annat
slag är den likhet man finner med Daumier.
Här arbetar måleriet med allusioner, med
traditionens samhörighet. Ofta händer det
att man inte riktigt vet om konstnären
arbetar med medvetna syftningar. Han kan i
sina stora kompositioner omkring 1940
arbeta med färgsammanställningar som
utan figurativa eller tekniska medel för
tanken på annat måleri så att man i de
böljande gränslinjerna och flaken av blekt
gult och blekt rött får erfarenheten av
Paul Gauguins måleri att engageras i
konstupplevelsen. Här föreligger inga direkta
lån av tidigare måleri, och man kan mycket
väl tänka sig en adekvat upplevelse utan
detta tilläggsengagemang. Men Evert
Lundquist låter basen för erfarenheten vara så
rik att man även kan eggas till en lärd,
traditionsbunden upplevelse. Hans verk
rymmer omsmälta gestaltningar av
klas
290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
