- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
293

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evert Lundquist. Av Teddy Brunius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Evert Lu n d qu i st

vitt utgör prov på tidig mognad,
självständighet och sensibilitet. 1924 började han
arbeta på Carl Wilhelmsons målarskola i
Stockholm med direkta studier efter
människokroppen och efter Leonardo
ochMichel-angelo. Kamrater på skolan var blivande
puristerna Torsten Jo vinge och Helge
Linden. Läraren Wilhelmson var lugn och
uppmuntrande, och genom honom fick
Evert Lundquist en intim kontakt med den
germanska bildtraditionen. I Lundquists
tidiga måleri finner man spår av
Wilhelmsons penselföring, eller snarare
färgansätt-ning i rutmönster. Det låg honom heller inte
fjärran att arbeta med Eugen Janssons
enhetliga färg och slutna kolorit samt med
Karl Nordströms bredstreckade
skymnings-toner. Långt fram i hans verksamhet
återkommer de segt böjliga jugend-slingoma.
Måhända är de då omsatta efter en annan
källa — det syntetiska måleriets
gränslinjer mellan hela färgflak, eller en senare
förvärvad och omstöpt expressionism.

Längre fram mot våren 1924 fortsatte
han modellstudiet på Edvard Berggrens
målarskola varpå han begav sig till
Frankrike. De första studierna på fransk botten
gjorde han vid Engelska Kanalen — i
Wiemereux i Picardie. Här arbetade han i
en ateljé med utsikt mot sanddynerna och
havet. Som handledare hade han en
medelålders målare, Jean Cottenet. Denna
målar-sommar var »guldåldern» då han skapade
osökt, spontant och hämningslöst. Han
kände upptäckarglädje och erfor för första
gången att de tekniska rönen inte hindrade
honom att fritt uttrycka sina upplevelser.
De omsorgsfulla verklighetsstudierna fick
vika för en lyrisk impressionism. Under
sommarens senare del vistades han i
Neyroles vid Lassout i Massif Central i ett
saftigt landskap som var rikt på skogar
och ängar.

När han kom till Paris på hösten 1924,
hade han islossningens sommar bakom sig
med ett måleri som uttrycktes i behag

och som uttryckte behag fjärran från
formstränghet. Nu skulle han inhämta nya
kunskaper på Académie Julian. Det var
ett liv fjärran från all bohem som han
förde i ett borgerligt franskt hem.
Målarskolan var strängt akademisk med sju
timmars dagligt modellstudium. En
konservativ anda var förhärskande, och här lärde
han känna Ingres teckningar som stilideal.
Hans lärare var Jean Paul Laurens, som
med sina porträtt — man minns det han
utförde av André Gide — förvaltade Ingres’
arv i modernismens epok. Men det är vid
denna tid som Evert Lundquist på egen
hand lär sig älska färgens »matiére» hos
Chardin. Utgångsläget förebådar hans
kontrastrika utveckling.

Hemkommen på våren 1925 deltog han i
en sommarkurs på Berggrens målarskola
samt genomgick på hösten
Konstakademiens inträdesprov och blev antagen som
aspirant. 1925—26 var Carl Wilhelmson
hans lärare och sedan Gösta von Hennigs
i målarskolan. Han tecknade för Albert
Engström. I den dekorativa skolan
entusiasmerades han dock inte helhjärtat av
Olle Hjortzbergs undervisning. Den hastiga
och givande vårbrytningens intuitiva
säkerhet lämnade honom när han stod inför
mängden av nya intryck. Han förlorade
nu det säkra fotfästet i sitt skapande
men vann å andra sidan orientering på
nya fält och förvärvade tekniska
insikter. Han vann också många nya
målar-vänner under akademitiden. Björn och
Göta Trägårdh, Harald Garmland, Roland
Kempe, Olle Nyman, Sven Erik Skawonius,
Stellan Mörner, Stig Munthe-Sandberg var
hans generationskumpaner. I sitt måleri
kämpade han med naturalistiska
hämningar och imponerades för en tid av det
nysakliga synsättet. Han tecknade också
naturalistiskt men kunde ge efter för
romantiska tendenser. Efter den intimistiska
naturalismen fördes han över till ett
esteti-serande litterärt måleri, vilket han snart

293

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free