Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Evert Lundquist. Av Teddy Brunius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teddy B r un i u s
ansåg vara en flykt från allvarliga
formproblem.
På Konstföreningens höstutställning 1927
deltog han med ett verk som renderade
honom det första tidningsomnämnandet —
av Tor Hedberg i Dagens Nyheter (22/11
1927): »Bland de många tålmodiga stilleben
minns jag Evert Lundquists måhända
skämtsamma, men kanske även seriösa
’Lösöre’, med en rad små, betydelselösa
döda ting uppställda på ett bord i en
lufttom rymd med en vit måne, på ett alltför
kusligt sätt symboliserande denna
höstsäsongs konstnärliga stilleben.» 1929
lämnade han denna motivbundna stil för en
expressionistisk formgivning. Han strävar
efter Edvard Munchs formförenkling,
böljande penselrytm och färgstyrka.
Samtidigt ökar han målningarnas format. Med
interiörer och landskap löper han denna
expressionistiska linje till slut samtidigt
som han i stämningarna anknyter till
Konstnärsförbundets romantiska måleri. Han
söker få fram en dominerande stämning på
bildytan uttryckt ur en viss färgdominans.
Intresset för formproblemen återkommer nu
med en helt ny energi.
1931 avslutade han utbildningstiden, sex
i huvudsak glada konstakademiår, då han
hade inhämtat erfarenhet, kunnande och
bestämt vilka vägar han hade att välja
och att gå, men utan att ha erhållit några
belöningar eller lovord. Som en avslutning
på denna tid och som en inledning till en
fri konstnärlig verksamhet får man se ett
halvårs vistelse med Stig Munthe-Sandberg
1931—32 i Picardie, Paris och på Rivieran
samt i London. Han lämnar
expressionismen för en metodiskt genomförd
impressionism i Monets anda. Han arbetar med rena,
oblandade färger som i ansättningen skapar
atmosfäriska vibrationer och strävar bort
från den germanska tyngden för att nå vad
han kallar för »silverljus». Monets
doktrinära konsekvens med en begränsad
färgskala gjorde han till sin.
Så återvände han för att i två år, 1932—
34, förbereda sitt första framträdande.
Sommaren 1932 nådde han vad han kallar
för den första originella formen. Liksom
Albin Amelin byggde han nu på pastosa
effekter och arbetade med färgen så att den
gav reliefeffekter. Han förenade
erfarenheterna av sin expressionistiska (1929—30)
och sin impressionistiska (1931—32) period
samt strävade efter formfasthet och
monumental förenkling. I sin envisa förenkling
av färg, motiv och form gick han helt andra
vägar än Albin Amelin. Han betraktade
redan nu Parthenonfrisens materiella
volym och djupdimension som en förebild för
sina intentioner i oljefärg. Färgmaterien
får ge en föreställning om volym och tyngd
samtidigt som det begränsade färgregistret
bygger upp en intensiv stämning. »Jardin
du Luxembourg» blev det första fullödiga
verket i denna monumentala stil. Skugga
och ljus står i kontraster som eld och glöd
över bildytan. Den pastosa ansättningen ger
tyngd som låter de antydda gestalterna i det
starka ljuset eller höljda i skuggan passera
som tidlösa väsen.
Denna komposition utfördes i samband
med en kortare vistelse i Paris och
Fon-tainebleau 1933, då han särskilt
koncentrerade sig på att återge gatulivet med
husfasader och trottoarserveringar. Annars
vistades han i Dalarna, på Runmarö och i
sin ateljé i Stockholm. Teckningarna erhöll
nu en stark svärta och bred schraffering.
I ett uttalande i samband med
debututställningen i Dagens Nyheter (den 18/5
1934) hänvisade han till en tradition med
Courbets formfasthet och motivkärlek, med
Delacroix och Renoir som förenade
sensuell förfining med storhet i
formuppfattningen. Den egna utvecklingen såg han
som en pendling mellan impressionism och
formfasthet. »Den jämvikt jag skulle hoppas
på att en gång nå . . . skulle vara en
förening mellan det innehållsliga i
impressionismen, dess förmåga att skildra genom
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
