Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. E. Moore. Av Ingemar Hedenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. E. Moore
den. Jag vill inte påstå att jag alls
argumenterade bra, men jag tror att jag var envis
och hittade på en massa olika saker att
svara Mc Taggart. Det måste ha varit på
grund av vad jag sade vid sådana
tillfällen som detta som Russell kom att tro,
att jag hade en viss fallenhet för filosofi.»
Till denna episod knyter Moore följande
karakteristik av hela sin filosofiska gärning:
»Jag tror att detta också är typiskt för
vad som — om jag inte misstar mig — har
varit min väsentliga impuls till att
filosofera. Jag tror inte att världen eller
vetenskapen någonsin skulle ha ingivit mig
några filosofiska problem. Vad som har
ingivit mig filosofiska problem är sådant
som andra filosofer har sagt om världen
och vetenskaperna. Jag var varit och är
fortfarande mycket intensivt intresserad
av många problem, som har ingivits mig
på detta sätt. De ifrågavarande problemen
är huvudsakligen av två slag, nämligen
för det första vad i hela världen en viss
filosof har menat med något som han har
sagt, och för det andra problemet att
undersöka vilka verkligen tillfredsställande skäl
det finns för att anta att vad han menade
var sant, eller annars falskt. Jag tror att
jag har försökt lösa problem av detta slag
i hela mitt liv, och utan tvivel har jag inte
varit tillnärmelsevis så framgångsrik i att
lösa dem som jag skulle ha önskat.»
Denna självkarakteristik antyder både
Moores begränsning och hans styrka. Han
har inte delat Russells vidsträckta studier i
matematik och naturvetenskap, och han
har därför aldrig kunnat hämta sina
frågeställningar direkt från
specialvetenskapernas problematik. Han är fackfilosof även i
det avseendet att han uteslutande har
sysselsatt sig med problem, som redan har
funnits i äldre filosofi. Men denna
begränsning har hos Moore alltid varit förenad med
en intensiv koncentration på frågor, som
verkligen har väsentlig betydelse. Man
saknar hos honom Russells vida utblickar och
enorma material för tänkandet, kanske
också den djärva lusten att experimentera
med ståndpunkter, men i stället har Moore
desto mer av minutiös noggrannhet och
ihärdig kraft att försöka komma till botten
med de problem han tagit upp. Det är här
fråga om två helt olika typer av filosofer:
å ena sidan den djärva spekulationen över
naturfilosofiska och samhällsvetenskapliga
frågor, å andra sidan ett ihärdigt logiskt
precisionsarbete, som i hög grad påminner
om filologi.
Den skrift som först gjorde Moore mera
allmänt känd, var en uppsats, som
publicerades 1903 och hade den utmanande
titeln »The Refutation of Idealism», d. v. s.
vederläggningen av idealismen, så vitt
jag vet den enda skrift av honom, som har
översatts till svenska (av professor
Seger-stedt i den sista volymen av det av
Landquist redigerade verket »De filosofiska
mästerverken»). Denna uppsats är typisk
för Moores metod. Han tar upp den
idealistiska filosofiens tes, att verkligheten ytterst
är av andlig eller psykisk natur, och det
första han försöker klargöra är vad som
rimligen kan menas med en sådan tes, vilket
ju ingalunda är klart. Han försöker ange
de motiv, som har gjort att denna tes har
kunnat synas plausibel ur rent intellektuell
synpunkt och anger själv de skäl, som gör
att den avgjort måste betraktas som ett
misstag. Denna uppsats är en
motsvarighet inom engelsk filosofi till Phaléns sju
år senare publicerade kritik av
subjektivismen inom svensk filosofi. Liksom
Phaléns skrift, som kom till utan kännedom
om Moores, ansågs The Refutation of
Idealism på sin tid som ett dråpslag mot
den idealistiska metafysiken och den blev
inledningen till en ny filosofisk riktning,
vilande på realistisk grund. Dess
utomordentliga historiska betydelse hindrar
emellertid inte att dess argumentation numera
på väsentliga punkter är föråldrad och
framstår som oklar.
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
