Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. E. Moore. Av Ingemar Hedenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingemar Hedenius
Att utvecklingen har gått ifrån detta
Moores berömda ungdomsarbete beror till
väsentlig del på Moores eget fortsatta
arbete med samma och liknande problem,
särskilt frågorna om varseblivningens och
den empiriska kunskapens logiska innebörd.
I en rad uppsatser har han under fyrtio år
alltmer fördjupat sin syn på dessa frågor,
dock utan att någonsin riktigt överge sin
realistiska och antisubjektivistiska
utgångspunkt. Dessa studier, som bl. a. avhandlar
den för kunskapsteorien så brännande
frågan om relationerna mellan det som är
omedelbart givet i våra varseblivningar och
själva de fysiska föremålen, är tyvärr så
komplicerade, att det knappast går att
redogöra för dem inom ramen för en sådan
artikel som denna.
Ofta är det frågan om problem, som
redan sysselsatte de klassiska empiristerna,
Locke, Berkeley och Hume, och Moores
arbete framstår här som en fortsättning av
den empiristiska traditionen inom
kunskapsteorien. Emellertid kan man knappast
peka på någon enhetlig teori, som skulle
vara hans särskilda svar på dessa frågor.
Hans utomordentligt sakliga inställning till
problemen är också förenad med en viss
tvekan: han tycks laborera med flera olika
alternativ till problemlösningar samtidigt,
lösningsförslag som han är hågad att
uppställa som mer eller mindre plausibla
alternativ. Denna obenägenhet att välja
en bestämd ståndpunkt ger ett skeptiskt
drag åt hans tänkande och har ibland
uppfattats som en svaghet. Så vitt jag förstår
beror denna återhållsamhet, som hos
honom aldrig har något av koketteri över sig,
helt på den kritiske tänkarens självdisciplin
och är betingad av sakfrågornas egen
svårighet.
För min del finner jag denna
återhållsamhet aktningsvärd. Filosofien har ofta nog
varit en tummelplats för hugskott och lösa
hypoteser, som upphöjts till dogmatiska
system, och det exempel som Moores
samvetsgrannhet och tålmodighet givit har
inte bara varit imponerande som moralisk
prestation utan har säkerligen också haft
en utomordentlig nytta med sig för andra
filosofers vetenskapliga självbesinning.
Den redogörelse för sina filosofiska åsikter
som Moore 1925 skrev för samlingsverket
Contemporary British Philosophy —-
»Samtida brittisk filosofi» — kallade han A
Defense of Common Sense — »Ett försvar
för sunda förnuftet». Den tankegång, som
han utvecklar där, kan sägas peka i två
riktningar. Dels riktar den en spets mot
allt vad idealistisk metafysik heter, dels är
det fråga om att ange innebörden av den
filosofiska teoribildning, som Moore
betraktar som särskilt fruktbar ur rent
vetenskaplig synpunkt.
Vid första påseendet kan hans tankegång
verka förbluffande genom sin ytterliga
enkelhet och självklarhet. Han anser sig
säkert veta, att vissa utsagor om empiriska
förhållanden är sanna. Dessa utsagor, som
alla framstår som obestridliga truismer,
indelar han i två klasser, av vilka den
första innehåller en hel rad av truismer och
den andra bara en enda truism.
Till de truismer, som ingår i den första
klassen och som Moore alltså säger sig
veta vara sanna, hör bl. a. följande satser:
»Det finns för närvarande (alltså vid den
tidpunkt då Moore skriver ned denna sats)
en levande mänsklig kropp, som är Moores
kropp»; »sedan sin födelse har denna kropp
antingen varit i beröring med jordytan eller
befunnit sig på ett tämligen kort avstånd
från den»; »jorden har existerat sedan flera
år (räknat från den tidpunkt då Moore
skriver ned denna sats)»; »ovanpå jordytan
har det hela tiden funnits många andra
föremål, som Moores kropp antingen har
varit i beröring med eller befunnit sig på
ett visst avstånd ifrån»; »en del av dessa
föremål har varit levande kroppar, om vilka
man kan utsäga samma truismer, som Moore
just har utsagt om sin egen kropp»; »Moo-
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
