Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid floden Wye nära Tintern Abbey. Av William Wordsworth. I svensk tolkning av Carl Elof Svenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid floden Wye
Det var en känsla och en hjärtesak
som ej begärde fjärran föremål,
av tanken födda, och som endast drogs
till vad min blick sög in. - Den tiden svann,
och all dess glada oro är ej mer
med all dess vaga vällust. Men det väcker
ej kraftlös klagan eller knot. Jag fick
ju andra gåvor och blev rikligt gäldad
för vad jag miste. Ty jag lärde mig
att icke som en tanklös ungdom se
naturens liv, att mer än en gång höra
en sorgsen, spröd musik av mänsklighet
som ej var gäll och vass men hade makt
att tukta och betaga. Och jag kände
en närvaro som fyllde mig med glädjen
från höga tankar och en mäktig aning
om något så oändligt sammansatt
som bor i ljuset från den sol som sjunker,
i havets vidder, i den luft vi andas,
i blåa skyar och i mänskans själ,
en rörelse, en ande, som behärskar
var tanke och vart föremål för tanken
och strömmar genom allt. Det gör mig åter
till älskaren av ängarna och skogen
och bergen och av allt som vi kan se
på denna gröna jord, av all den värld
som syns och hörs, ej blott det rent förnumna,
men vad vi själv tycks skapa, och jag gläds
att i naturen och i sinnets bildspråk
ha roten till det bästa som jag tänkt,
ha hjärtats föresyn och stöd och styrka,
ha själen i mitt rättsbegrepp.
Men kanske
kom ej mitt väsens milda grund att skakas
ens om jag aldrig lärt mig tänka så.
Ty du är med mig här på denna flodens
så fagra strand, du som jag älskar mer
än andra vänner, och din röst är fylld
av hjärtats språk från förr, och jag kan läsa
vad förr jag gladdes åt i dina ögons
vilt ystra glimtar. Ack, låt mig få skåda
ännu en tid i dig det som jag varit,
du kära syster! Denna bönen kommer
av visshet, att naturen aldrig sviker
en själ som älskar den. Dess stolthet är
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
