Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid floden Wye nära Tintern Abbey. Av William Wordsworth. I svensk tolkning av Carl Elof Svenning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
William W ordsworth
för denna saligt ljusa sinnesstämning
då trycket ifrån livets dunkla gåta
och allt det svåra och oändligt trista
här i vår ofattbara sinnesvärld
tycks lätta, denna själens höga frid,
då stämningarna sakta för oss uppåt,
tills andedragen från vårt yttre väsen
och själva rörelsen i mänskoblodet
har nästan hejdats och vår kropp är domnad
och allt i oss blir blott en själ som lever,
då blicken bärs av jämnvikt och stark ro
och av den djupa glädjens kraft och ser
rakt in i tingens kärna.
Även om
det här blott är en fåfäng tro, så har,
i mörka stunder och bland allt som gav
en glädjefattig dager, då bekymren
mig gagnlöst tärde och en världslig feber
tungt brände i mitt hjärtas heta slag,
jag ofta med min tanke flytt till dig,
du skogsnymf Wye! Du som går fram bland träden,
hur ofta flydde ej min själ till dig!
Och nu får tankens bildström åter liv
av många hugskott som till hälften kvävdes
och hågkomster som blivit disigt matta
och ett och annat som är sorgligt oklart,
och där jag står, har jag ej blott en känsla
av stundens glädje, men en lycklig insikt,
att detta ögonblick ger liv och näring
åt år som stundar. Och jag vågar hoppas
trots att jag säkert ändrats sen jag först
var här bland bergen och likt rådjur löpte
fram över klipporna längs branta stränder
vid djupa floder och små dolda bäckar
vart än naturen ville, likt en mänska
som undflyr, vad hon fruktar, ej likt den
som söker älska tingen. Ty naturen
var ju mitt allt då (sedan gosseåren
med grövre nöjen och ett ungdjurs vighet
tilländalupit). - Jag kan knappast skildra
hur då jag var. Av vattenfallets dån
blev jag som kärleksyr. Den höga klippan,
bergsryggen och den djupa dystra skogen
och varje färg och form fick då min åtrå.
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
