Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reflexioner efter en konstsäsong. Av Bo Lindwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Reflexioner efter en konstsäsong
Sixten Lundbohm: »H allandsåsen». Olj emålning.
det utan att låta verkligheten blanda sig i
leken. Sedan problemet en gång blivit så
avklätt in på bara skelettet, finns det väl
åter möjligheter att låta naturen ta ut sin
rätt utan att konstnärernas uppmärksamhet
på den rätta spänningen mellan yta och
djup förslappas.
De intressantaste utställningarna under
det gångna året, däribland några debuter,
visar att en visserligen respektfull opposition
mot konkretismen uppfyllt många
begåvade konstnärers sinnen. Olle Nyman, vars
utställning förra våren man gärna erinrar
sig, Roland Kempe som gjorde succé i
höstas, och nu Sixten Lundbohm, som i vår
har visat sin konst på Konstnärshuset, är
alla besatta av verkligheten, men samtidigt
medvetna om att verklighetsintrycken
måste stöpas om och formas enligt stränga
kompositionslagar. Lundbohm är äldre än
de övriga två; han är ungefär jämnårig med
Färg- och Formgenerationens kärntrupp.
Men han har ingenting av dess vitala,
ur
sprungligen ofta primitiva aptit på
verkligheten. Han är i högre grad fixerad vid
den klassiska traditionen, vid Corot och
Cézanne. Men han är inte någon reaktionär
traditionalist. Han har av 1910-talets
kubister lärt sig bygga upp en balanserad och
samtidigt spänningsfylld komposition. Av
dem har han också lärt sig förenkla
verk-lighetsmotivet på ett nästan geometriskt
sätt. Men han går aldrig till den radikalaste
ytterligheten. Motiven exploderar inte i
geometriskt splitter. Hans landskap är
inte heller steriliserade i kubismens askes.
De är fyllda av ljus och atmosfär. Det är
denna balans mellan abstrakt form och
levande luft och ljus i mättade färgtoner,
som kan ge hans bilder ett klassiskt drag av
harmonisk storhet.
Det har ofta gjorts försök att i
sammanfattningar över de sista årens svenska konst
föra samman Evert Lundqvist, Roland
Kempe, Olle Nyman, Staffan Hallström
och ibland även Sixten Lundbohm under
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
