Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reflexioner efter en konstsäsong. Av Bo Lindwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bo Lindwall
och romantik, naivism och abstrakta
experiment. T. o. m. konkretismen hade sina
representanter. Det som för en uppsvensk
verkade mest skånskt var väl den relativt
moderata stämningskonsten, som f. ö.
visade en ganska stor släktskap med danskt
landskapsmåleri.
Surrealismen vars frånfälle man tårlöst
trott sig bevittna för länge sedan, spökade
i ett rum. Det var den s. k.
imaginistgrup-pen som med hjälp av Paul Klee och i
synnerhet av Max Ernst lyckats få liket att
titta. Imaginisterna har denna vår gått
fram med pukor och trumpeter, ty
redan någon månad innan
Liljevalchsutställ-ningen hade man cn manifestation i
Modern Konst i Hemmiljö. De betraktar sig
som Skånes konstnärliga avantgarde och
uppfattar sig t. o. m. som förnyare av
svensk konst över huvud taget, vilket
smakar övervärdering. Deras mål är att skapa
en surrealistisk konst utan den doktrinära
surrealismens antiestetiska tendenser. De
vill i olikhet med 20- och 30-talets
surrealister skapa artistiska symboler för sina
mer eller mindre sexualbesatta drömmar.
Publikens intresse för imaginismen var
stort. Man har sedan 1930-talet då
surrealismen var inbegreppet av »modern
konst», blivit ganska van vid dessa mer
eller mindre bisarra sammanställningar
av verklighetsdetaljer till gåtfullt
mardröms-aktiga helheter. Något egentligt nytt hade
inte denna grupp att ge. Men också den
har varit ett symptom, dels för många unga
konstnärers opposition mot den cerebrala,
verklighetsfientliga konsten, dels för
publikens förmåga att svälja allt starkare
brygder av modernism.
*
Man kan alltså konstatera att det i det
unga måleriet finns en tendens att söka
vägen tillbaka till verklighetsmotivet. Men
därifrån till en anpassning efter den breda
publikens smak för anslående motiv är
steget mycket mycket långt. För publiken
är i allmänhet verklighetsmotivet den bro
som leder betraktarna över till konstverket.
Kan man inte känna igen sig i tavlan eller
saknas det all anknytning till verkligheten
då förblir konstverket som en sluten bok
för betraktaren.
Men enbart det faktum att konstnärerna
håller sig till ett lättillgängligt motiv räcker
inte. Det fick Nordiska konstförbundet
erfara då det i samband med en nordisk
ingen-jörskongress i Konstakademien
arrangerade en utställning som fick det tråkiga
namnet »Teknik och industri i nordisk
konst». Namnet skrämde bort publiken,
trots att den inte i någon högre grad
behövt frukta motivlöshetens skrämmande
otillgänglighet. Men konsten skall genom
hemtrevliga, pittoreska eller exotiska motiv
hjälpa publiken att fly bort från en grå
vardagstristess. »Teknik och industri i
nordisk konst» låter onekligen lika trist som
vardagen.
Det var synd ty utställningen var inte
alls tråkig. Man fick en omväxlande exposé
från 1700-talets romantiska gru vbilder av
Hilleström fram till våra dagars heroiskt
dekorativa norska dekorationer och
kon-kretisternas variationer på
ingenjörstek-niska detaljer. Däremellan låg hela
1800-talet med dess falska Dusseldorfsromantik,
den fränare naturalismen, den objektiva
ointresserade impressionismen och det
insmickrande valörmåleriet. Det rymdes
många olika sorters konstverk på
utställningen, några var kuriösa, många var
intressanta, en del var mycket vackra.
En utställning som däremot tack vare
koncentrationen till ett visst motiv ur
verkligheten blev en avgjord framgång, var
Stadsmuseets vackra och roliga »Målare på
Smedsudden». Namnet lovade idyll,
Stock-holmsidyll. Och ändå var det inte en
slätstruken uppvisning av tamt realistiska
motiv. Axel Nilssons vägg var nog för att ta
dem som det trodde ur villfarelsen. Den
var en chockerande och stimulerande
färg
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0388.html
