Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Stockholms teatrar. Av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Scenbild, ur »Aftonstjärnan».
tycke några grader för stolligt och bullrande
av Irma Christenson som manslukerskan och
Olof Bergström som hennes utmattade och
förskrämde partner. Som alltid hos Anouilh
är de åldrande, charmlösa, av livet
nersjas-kade utsatta för obarmhärtigt gyckel. Renée
Björlings vulgära gamla galanta till mamma
och Dora Söderbergs sällskapsdam, en vimsig
och fnissig sladdertacka, var båda träffade
på kornet; de romantiska gamla fjollornas
skridskovals blev en av föreställningens
komiska höjdpunkter. För den seriösa
höjdpunkten svarade Åke Claesson. Med fin,
diskret och inträngande karakterisering, utan
en skymt av den billiga karikatyr som här
kunnat ligga nära till hands, gestaltade han
den melankoliske mångmillionären
Messersch-mann och gav därmed liv åt ett stycke av
den urgamla judiska tragiken, liksom också åt
penningens eviga fördömelse, som hör till
Anouilhs stående anrättningar. Den
dominanta och frispråkiga slottsfrun, som till sist
avslöjar sig som sagans goda fe, styckets dea
ex machina, spelades av Tora Teje i silvergrön
peruk och otroliga toaletter. Hon gick på och
gormade på tok för mycket. Det är möjligt
att en anglosaxisk eller amerikansk gammal
överklassdam röker cigarr, dricker
whiskygrogg och svär som en dragon. Säkert är, att
en fransk grevinna inte gör någotdera, och
på den punkten hade regien gjort sig skyldig
till en stillöshet, som saknar varje underlag
i texten och som satte en onödig
skönhetsfläck på den tjusande helheten. Slutligen är
att notera, att Olof Sandborgs ömsom
nedlåtande, ömsom vördnadsfulla
hovmästar-magnifiscens tycktes svinga en osynlig
taktpinne över hela denna ljuvligt osannolika
valsdröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
