Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några båtdikter frnå T’angdynastien. Av Helen af Enehjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några b åt di kt er från T’ ang dy na s ti en
Av Helen af Eneh felm
/ ATTEN RESOR har alltid haft sin
givna plats inom Kinas diktning liksom i
kinesiskt liv, och var gång man anförtror
sig åt en av den kinesiska diktens otaliga
farkoster har man en bestämd känsla av att
man på detta sätt förmår färdas rakt till
hjärtat av det oföränderliga riket. Det är
nästan som om ett av Kinas bestående
ideal varit att i en båt glida ljudlöst genom
ett landskap där lugn och frid härskar, där
förnöjsamma bönder lyfter handen från
plogen för att vinka åt en, eller fiskare med
fiskelycka såge upp fi ån sina nät för att le
emot en. Intet oharmoniskt ljud stör
friden, och uppfattar man några röster tillhör
de flickor som dämpat anförtror varandra
hemligheter medan de samlar
mullbärs-blad åt silkesmaskarna eller sköljer kläder
bland vassen.
De flesta av oss kan antagligen lika litet
redogöra för när de för första gången läste
om kinesiska färder och utfärder med båt
som att tala om hur det gick till när de lärde
sig läsa. Det skedde kanske då de bläddrade
i något illustrerat verk om kinesisk
målarkonst eller hade sett en enda
diktöversättning i en tidskrift och trodde sedan att de
hade drömt om den, eller kanske läste de
vad Marco Polo skrev om Hangchow, Kinas
Venedig: »en tur på denna sjö var en långt
angenämare rekreation än man kan finna
på land, ty vid dess ena sida ligger staden
utbredd, så att åskådarna i båtarna kunna
se hela vyn i dess fulla skönhet och
storslagenhet, de tallösa palatsen, templen,
klostren och trädgårdarna med deras
praktfulla träd som nå ända fram till vattnet;
och på andra sidan kan man fröjda sig åt
anblicken av båtarna, som ständigt draga
förbi fyllda med glada människor. Så snart
deras dagsarbete är avslutat, tänka
invånarna på denna ort icke på något annat
än att fördriva de återstående timmarna
med utflykter tillsammans med sina hustrur
eller älskarinnor, antingen i båt eller i vagn
runt staden.»
Har man efteråt läst kinesisk lyrik
någorlunda systematiskt blir man slagen av hur
Vignetterna av Birger Lundquist ur Hwang Tsu-Yu och
Alf Henrikson : Kineser.
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
