- Project Runeberg -  Ord och Bild / Sextionde årgången. 1951 /
406

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nathan Söderblom och Erik Axel Karlfeldt. En brevväxling. Av Per Henningsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nathan Söderblom och Erik Axel Karlfeldt
En brevväxling
Av Per Henningsson

7 ÄR NATHAN SÖDERBLOM och
Erik Axel Karlfeldt träffades första gangen
är obekant. Troligen skedde det i Uppsala
redan på 1880-talet. De framträder
tillsammans vid den nordiska sekelfesten den 25
november 1899, då Söderblom håller sitt
berömda tal om det gångna seklet och Karlfeldt
läser dikten Till Uppsala studenter. Från de
följande tre decennierna finns några brev
bevarade, vilka genom vänligt tillmötesgående
av ärkebiskopinnan Anna Söderblom och fru
Gerda Karlfeldt härmed publiceras. Breven
återges in extenso, dels efter Karlfeldts
handskrivna original, dels efter avskrifter av
Söderbloms, vilka jämförts med originalen.

Det första brevet, daterat Stabystugan,
Upsala 16 VII 1904, innehåller Söderbloms
lyckönskan till Karlfeldts inval i Svenska
akademien, som ju då var något av en litterär
sensation. Brevet lyder i all korthet:

Broder och skald!

Hell Dig! För akademien börjar en ny period. Och
Du gör en fosterländsk gärning genom att inträda.

Glädjande att betänka att Du finns till öfver hufvud
på denna fläck af planeten.

Vännen

Nathan Söderblom.

Från de närmast följande åren finns inga
brev i behåll men kontakten har säkerligen
uppehållits. 1911 jordfäste Söderblom
Frö-ding, och Karlfeldt håller vid samma tillfälle
ett tal till skaldebrodern. Samma år träffades
de hemma hos Anders Zorn i Mora, en gammal
gemensam vän. Carl Larsson i By har berättat
om mötet i Hågkomster och livsintryck XII.1
Vid akademisammankomsten 1912 är Karlfeldt
direktör. I sitt med »manlig trygghet och
kraft» framförda tal hyllar han Strindbergs
minne och jämför honom med Rousseau —
född 1712! —: »en bekännare, en själfplågare,
en naturdyrkare».

Karlfeldt hälsar vidare Heidenstam, som
håller sitt inträdestal om Wirsén. I refej atet i
Stockholms Dagblad 21/12 heter det:

»Sången och dikten från svenska hjärtmarker, där
Vättern hvälfver sin klara oro, där Birgittas helgedom
drömmer och vårdträdet står, sjöng er in i svenska
hjärtan, som äfven villigt följt er för att söka samma
mystiska hemkänsla på den svenska ärans utmarker
i främmande land. Er färd var en omvänd vallfart
från legendens orter till hemmet, till julen i det hvita
landet — till er egen nya svenska idealism, som med
åren fått en allt mer rofylld, mättad, och klassisk
klang.»

Söderblom har läst referatet och skriver från
Leipzig julafton 1912:

Broder!

Genom St. D.s trycksvärta höra vi Dalaklangen i
Din röst och Karlfeldtska tonen från Din ande. Och
vi önska Dig allt godt.

Det ljuder så som vi tänka oss Akademins stora tider.
Skrif en psalm till melodin: »Den signade dag!» Min
hustru ber mycket hälsa.

Vännen

N. S.

Den 20 maj 1914 utnämns Söderblom till
ärkebiskop och bland alla lyckönskningar har
tydligen även funnits en från Karlfeldt. S.
skriver från Leipzig den 12 juli:

I dag höll jag afskedspredikan i Universitetskirche
St Pauli och tiden närmar sig, då jag får ändgiltigt
lem-na Meseks land och Kedars hyddor. Förlåt att jag i
den härliga kyrkan i dag genomströmmades af den
både stolta och förödmjukande känslan att tillhöra
Svenska delen av kristenheten.

Dina och andras önskningar voro mäkta och farligt
kraftiga. Tack för den broderliga hälsningen! Och gör
Svenska kyrkan den glädjen att skänka oss en psalm.

Din N. S—m.

Karlfeldt var även närvarande vid
installationen den 8 nov. Ett odaterat tackkort har
följande lydelse:

»E. A. Karlfeldt tackar vördsammast för i söndags.
Dagen var i allo lysande.

Må lyckan och glädjen blomstra inom det nu åter
ungdomliga residensets murar.»

Söderbloms vädjan om en psalm förklingade
på ett sätt ohörd, även om Karlfeldts
inställning var långt ifrån likgiltig. Bl. a. gjorde han
ett utförligt inlägg i Svenska akademiens
särskilda yttrande i psalmboksfrågan 19151.

1 Jfr Fogelqvist, Erik Axel Karlfeldt, s. 294 ff.

1 Se även Gerda Boéthius a. a. s. 105.

406

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:12:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1951/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free